Haku

VKL 363/03

Tulosta

Asianumero: VKL 363/03 (2003)

Vakuutuslaji: Vastuuvakuutus

Ratkaisu annettu: 14.11.2003

Ansvarsförsäkring. Fastighetsägares ansvar. Halkningsolycka. Vållande.

Uppgifter om händelseförloppet

Enligt skadeanmälan hade A, som begär utlåtande, 19.11.2002 ca kl. 17.30 halkat omkull på en parkeringsplats tillhörande det fastighetsaktiebolag som är försäkringstagare. I fallet hade hon skadat armen och axeln.

Försäkringsbolagets beslut

Försäkringsbolaget har inte betalat ersättning med anledning av det inträffade. A har inte namngett någon person som varit vittne till händelsen. Försäkringsbolaget anser att enbart A:s egen redogörelse för skade­platsen och orsakerna till att hon halkade omkull inte kan anses vara tillräckligt bevis för att fastighetsaktiebolaget till följd av oaktsamhet eller försummelse är skyldigt att ersätta halkolyckan. Därför har ersättning från fastighetsägarens ansvarsförsäkring inte betalats.

För Konsumenternas försäkringsbyrå har försäkringsbolaget 24.4.2003 framhållit, att det med beaktande av tiden mellan olyckan och skadeanmälan inte är möjligt att förete bevis angående fastighetens underhåll. Skadan anmäldes till fastighetsaktiebolaget 3.2.2003.

Begäran om utlåtande

A är missnöjd med försäkringsbolagets beslut och ber nämnden ta ställning till ärendet. A:s make hade ungefär 30 minuter tidigare gått samma väg och konstaterat att området var i dåligt skick. Skadeanmälan blev fördröjd på grund av att A först hade anmält skadan till X stad, där ärendet behandlats i omkring två månader innan det överfördes till fastighetsägaren att handlägga.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget bestrider ersättningsanspråket. Mellan olycksdatum och det att anmälan inkom till försäkringstagarens representant har så lång tid gått, att det är oskäligt svårt för försäkringstagaren att förete bevis angående fastighetens underhåll och dess adekvata skötsel. Även i fråga om platsen där halkolyckan inträffade finns oklarhet. Enligt läkarintyget hade A fallit på gångvägen och enligt skadeanmälan på parkeringsplatsen.

Försäkringsnämndens utlåtande

Försäkringsvillkor

Enligt villkorspunkt 1.1 ersätter försäkringen person- och sakskada som försäkringstagaren i egenskap av ägare till i försäkringsbrevet nämnd fastighet förorsakat annan person, förutsatt att skadan konstateras under försäkringsperioden och att försäkringstagaren enligt gällande rätt är ersättningsansvarig för den.

Avgörande

Enligt 4.1 § lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (gatulagen) ankommer gatuunderhållet på kommunen. Tomtägare är dock skyldig att hålla gångbana invid tomten användbar genom att avlägsna snö och is som försvårar trafiken på gångbanan samt tillse att halka avvärjs på den. Tomtägare är dessutom skyldig att vid behov bortforsla snövallar som hopats på eller vid gångbana samt hålla rännsten invid och regnvattenränna i gångbanan fria från snö och is.

Enligt skadeståndslagen och allmänna skadeståndsrättsliga principer förutsätter uppkomsten av skadeståndsansvar i regel uppsåt eller vållande. Med vållande avses försummelse av den aktsamhet som krävs. I detta fall är aktsamhetsplikten accentuerad. Om försäkringstagaren vill frita sig från sin ersättningsskyldighet måste han kunna påvisa att han förfarit omsorgsfullt. 

Den försäkrade uppger i sin skadeanmälan att hon halkat omkull på fastighetsägarens parkeringsområde. Skadeanmälan är gjord 3.2.2003. I patienthandlingen från 20.11.2002 står det att A fallit på gångvägen. Vid en inte närmare utredd tidpunkt gjorde A en anmälan till X stad, som sedermera 29.1.2003 konstaterat att det inte är fråga om ett område som staden ansvarar för. Enligt A:s redogörelse var ärendet anhängiggjort hos X stad i omkring två månader innan beslutet fattades.

Nämnden finner inte att de första patientkortsanteckningarna och den skadeanmälan som gjordes i ärendet skulle vara motstridiga med avseende på platsen för händelsen. Utgående från den tillbudsstående utredningen halkade A på parkeringsplatsen tillhörande det fastighetsaktiebolag som är försäkringstagare. Enligt den samlade utredningen var parkeringsområdet avgränsat med en bom. Såsom framgått av kartskiss och annan utredning har fotgängare dock allmänt använt området som genväg. Bommen var inte anbringad på så sätt att den hindrat fotgängartrafiken på området.

Sålunda gäller det att avgöra huruvida parkeringsområdets underhåll skötts på ett sådant sätt att det varit tryggt att röra sig där till fots 19.11.2002. Det disponentföretag som försäkringstagaren anlitar har gett följande redogörelse för väderförhållandena den aktuella dagen 19.11.2002 och föregående dag 18.11.2002: 18.11.2002 kl. 20.00 fanns det gammal snö på fria områden, inte på gårdsvägarna och parkeringsområdets körfält, vilka var plogade. Snön var ca 5–6 cm tjock. Natten till 19.11.2002 började kl. 02.00 ett med hänsyn till årstiden kraftigt regn som fortsatte till morgonen, då nederbörden uppmättes till 9,5 mm. Temperaturen varierade under tiden 18 – 19.11.2002 från +2º till +4ºC. På kvällen återstod ca 2 cm snö på fria områden.

Av disponentens redogörelse framgår att uppgifter om arbetets utförande begärts och erhållits från servicefirman. Beskedet man fick var att alla normala halkbekämpnings­arbeten gjorts 18.11.2002 samt en uppföljande kontrollrond 19.11.2002. Disponenten konstaterar att väderförhållandena vid den aktuella tidpunkten var sådana att de utförda underhållsåtgärderna för halkbekämpning kan betraktas som tillräckliga.

Försäkringsbolaget har framhållit att det gått så lång tid mellan olycksdatum och det att anmälan inkom till försäkringstagarens representant, att det är oskäligt svårt för försäkringstagaren att bevisa sig ha fullgjort sin skyldighet att underhålla fastigheten på adekvat sätt. Det att den som är ansvarig för områdets underhåll eventuellt inte kan förete utredning över omständigheter som påverkar bedömningen av hans egen aktsamhet är inte med avseende på fördelningen av bevisskyldigheten någon grund att avslå ersättning utan snarare precis tvärtom. Av den utredning som nämnden haft tillgång till framgår att A anmält halkolyckan till X stad, som med en handling daterad 29.1.2003 överfört skadeärendet till försäkringstagaren. Den samlade utredningen ger inte heller vid handen att försäkringstagaren i det aktuella ärendet inte kunnat förete utredning över de underhållsåtgärder som vidtogs och omständigheterna vid olyckstidpunkten. 

Nämnden konstaterar att det i ärendet inte framlagts utredning om att området i fråga skulle ha sandats 19.11.2002, fastän det enligt disponentens redogörelse förgående dag funnits snö i viss mån och 19.11.2002 fortfarande 2 cm och fastän det regnat kraftigt på området under natten. Temperaturen hade under hela tiden varierat från +2 grader till +4 grader. Utgående från den tillgängliga utredningen finner nämnden, att det område där A halkade omkull 19.11.2002 kl. 17.30 inte varit adekvat underhållet med nödvändiga halkbekämpningsåtgärder.

Nämnden anser att försäkringstagaren är ersättningsskyldig och rekommen­derar därför att försäkringsbolaget betalar ersättning enligt sina villkor.

I detta utlåtande deltog enhälligt ordförande Sisula-Tulokas, ledamöterna Rusanen och Savonen samt suppleanterna Kivikoski och Maso. Sekreterare var Saarikoski.

 

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Tulosta

Pystyäksesi käyttämään chattia on teidän hyväksyttävä markkinointievästeet

Muuta evästeasetuksia