Haku

VKL 257/16

Tulosta

Asianumero: VKL 257/16 (2017)

Vakuutuslaji: Lääkevahinkovakuutus

Ratkaisu annettu: 23.03.2017

Läkemedelsskadeförsäkring. Tolkning av försäkringsvillkor. Nödvändig risktagning. Psoas-hematom och därav följande skada på lårbensnerven till följd av Marevan-medicinering som ordinerats på grund av förmaksflimmer.

Uppgifter om händelseförloppet

Enligt skadeanmälan för läkemedelsskada lider A (f. 1944) av blodtryckssjukdom. Hos henne har också konstaterats hyperkolesterolemi och hyperparatyreos. A uppsökte 8.8.2011 jourpolikliniken på grund av andnöd och hjärtklappning. Hos henne konstaterades förmaksflimmer och hon togs in på sjukhusets bäddavdelning, där man påbörjade Klexane-, Marevan- och betablockerarmedicinering. Eftersom symtomen fortgick trots medicinering utfördes 17.8.2011 en ultraljudsundersökning av hjärtat samt reglering av hjärtrytmen, varefter A:s hjärtrytm återställdes till normal hjärtfrekvens. A kollapsade 19.8.2011 efter att före det ha klagat över smärta i vänster ben och ljumske. Vid en datortomografiundersökning upptäcktes ett massivt vänstersidigt hematom i psoas (ländmuskeln) som emboliserades (täpptes till) på intensivvårdsavdelningen. Vid den fortsatta behandlingen konstaterades det att hematomet hade medfört en skada på vänstra lårbensnerven. A ansåg att psoas-hematomet var en följd av Marevan-medicineringen och yrkade på att ersättning för bl.a. tillfälligt och bestående men skulle betalas från läkemedelsskadeförsäkringen.

Försäkringsbolaget ansåg i sitt ersättningsbeslut att det hos A konstaterade psoas-hematomet med påföljande nervskada sannolikt var en följd av Marevan-medicineringen. Bolaget hänvisade emellertid till försäkringens begränsningsvillkor enligt vilket en läkemedelsskada inte ersätts om sjukdomen eller skadan är en följd av medicinskt sett nödvändig risktagning vid behandlingen av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är livshotande eller kan leda till svår kroppsskada. Bolaget konstaterade att förmaksflimmer ökar risken för att små blodkoagel uppkommer i hjärtat. Koagelen kan orsaka proppar i lungorna eller hjärnan; dessa proppar kan vara livshotande eller förorsaka allvarlig skada. Bolaget ansåg att ordinerandet av läkemedlet Marevan hade varit en sådan nödvändig risktagning som avses i begränsningsvillkoret.  Därmed betalades den ansökta ersättningen inte.

Kundens klagomål

A meddelar att hon är missnöjd med försäkringsbolagets ersättningsbeslut och ber Försäkringsnämnden ge en beslutsrekommendation i ärendet. A anser att försäkringsbolagets tolkning enligt vilken det vid ordinerandet av läkemedlet Marevan skulle ha varit fråga om nödvändig risktagning har varit felaktig. Varken försäkringsbolaget eller den sakkunnigläkare som försäkringsbolaget anlitat har fastställt hur stor risken för blodproppar varit i A:s fall. Termen ”ökad risk” som bolaget använder i sin motivering kan de facto betyda även en minimalt ökad risk. A hänvisar till Försäkringsnämndens tidigare beslutsrekommendation VKL 128/14, där bloduttunnande medicinering godkändes som nödvändig risktagning i en situation där risken att patienten skulle få blodproppar var mycket hög. A anser att det i hennes fall inte var fråga om en så hög risk för blodpropp att användningen av bloduttunnande medicinering skulle kunna anses vara sådan nödvändig risktagning som avses i villkoren för läkemedelsskadeförsäkringen.

A anser att läkemedelsskadan bör ersättas fullt ut från läkemedelsskadeförsäkringen. Med beaktande av den smärta och det behov av vård (långvarig sjukhusvistelse och kirurgiskt ingrepp) som skadan förorsakat A samt den över 8 månader långa konvalescensen anser A att ersättningen för tillfälligt men bör motsvara åtminstone mitten av skadeklass 4 (svåra skador) i trafikskadenämndens normer och instruktioner. Beträffande det bestående menet konstaterar A att skadan har medfört neuropatisk smärta och en bestående funktionsnedsättning i hennes vänstra ben. A behöver hjälpmedel för att förflytta sig, och även med hjälpmedlet kan hon promenera endast ca 50 meter. A kan inte stå på ett ben och har svårt att böja sig. Hon behöver hjälp för skötseln av sina dagliga rutiner. A anser att det bestående men som uppkommit till följd av läkemedelsskadan motsvarar en i social- och hälsovårdsministeriets invaliditetsklassificering avsedd medelsvår funktionsnedsättning i de nedre extremiteterna, åtminstone invaliditetsklass 8.

Försäkringsbolagets bemötande

I sitt bemötande upprepar försäkringsbolaget det som angetts i ersättningsbeslutet.

Medicinsk utredning

Försäkringsnämnden har till sitt förfogande medicinska utredningar från perioden 15.2.2006–4.5.2015 som gäller A.

Enligt den 12.9.2011 daterade epikrisen för vårdperioden 8.8–12.9.2011 har A blodtryckssjukdom, hyperkolesterolemi och hyperparatyreos. A uppsökte 8.8.2011 jouren på grund av hjärtklappning och svår andnöd, och då konstaterades förmaksflimmer och pulsen 180–200. A började få Klexane och Marevan, och hon började också ges betablockeraren Cordarone för att rytmen skulle lugna sig. Eftersom det snabba förmaksflimret fortgick genomgick A 17.8.2011 en ekokardiografi där det inte konstaterades något som tydde på blodkoagel samt en reglering av hjärtrytmen, varefter rytmen var normal. A förlorade medvetandet 19.8.2011 och hemoglobinvärdet konstaterades vara 64. Före det hade A haft smärtor i vänstra ljumsken och benet. Vid en datortomografiundersökning av buken konstaterades vänstersidigt i psoasmuskeln ett hematom (en inre blödning), som ledde till att en kompressionsskada utvecklades i vänstra lårbensnerven. A började försiktigt få Marevan på nytt, varpå hon 1.9.2011 igen fick ont i nedre delen av magen. Vid en datortomografiundersökning av buken konstaterades ett nytt hematom, varpå behandlingen med Marevan avslutades. När A skrevs ut från sjukhuset gick hon med rollator och det bedömdes att hon skulle behöva aktiv fysioterapi på den egna hälsostationen.

Enligt ett utlåtande som en läkare vid hälsocentralen 8.11.2012 gav med tanke på parkeringstillstånd för personer med funktionsnedsättning har A svåra smärtor och funktionsnedsättning i vänstra nedre extremiteten till följd av en kompressionsskada på lårbensnerven. A rör sig utomhus med hjälp av rullstol, för vilket hon behöver en assistent, eftersom hjärtsituationen inte tillåter långvarigare självständig manövrering av rullstolen. Korta förflyttningar klarar hon av med rollator. Rehabiliteringen har upphört och hvc-läkaren bedömde i utlåtandet att invaliditetsklassen i fråga om begränsning av rörelseförmågan oavbrutet är över 11 och att situationen inte kommer att bli bättre.

Beslutsrekommendation

Frågeställning

Frågan i ärendet gäller huruvida det psoas-hematom med påföljande skada på lårbensnerven som drabbade A till följd av Marevan-medicineringen bör ersättas från läkemedelsskadeförsäkringen.

Tillämpliga försäkringsvillkor

Läkemedelsskadeförsäkringsvillkor (i kraft från och med den 1 januari 2016)

4. Läkemedelsskada

Med läkemedelsskada avses kroppssjukdom eller kroppsskada eller psykisk sjukdom, som sannolikt har förorsakats av ett i punkt 2 i villkoren avsett läkemedel som den skadelidande har använt. (…)

6. Begränsningar

6.1 Läkemedelsskada ersätts inte, om sjukdomen eller skadan är en följd av medicinsk sett nödvändigt risktagande vid behandling av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är livshotande eller kan leda till svår kroppsskada.

Bedömning

Användningen av läkemedel är alltid förknippad med möjligheten att olika skadeverkningar uppstår. När allvarliga sjukdomar eller skador behandlas är det ofta nödvändigt att ta medvetna risker vad läkemedelsbehandlingen beträffar. I villkoren för läkemedelsskadeförsäkringen utesluts ur ersättningsområdet skador som är en följd av nödvändig risktagning vid behandlingen av en sådan sjukdom eller skada som obehandlad är livshotande eller kan leda till svår kroppsskada.

Enligt de utredningar som Försäkringsnämnden har tillgång till uppsökte A 8.8.2011 jouren på grund av andnöd och hjärtklappning. Hos henne konstaterades förmaksflimmer och därför påbörjades behandling med de bloduttunnande läkemedlen Klexane och Marevan samt med betablockeraren Cordarone. Förmaksflimret fortgick trots medicinering, så 17.8.2011 utfördes en ekokardiografi och reglering av hjärtrytmen. Hos A konstaterades 19.8.2011 ett psoas-hematom som medförde en kompressionsskada på lårbensnerven.

Förmaksflimmer är en rytmstörning (arytmi) där förmaket i hjärtat inte drar ihop sig i samma takt som kammaren utan i mycket tätare tempo. De elektriska impulserna förflyttar sig slumpmässigt från förmak till kammare och följden är att pulsen är oregelbunden. Förmaksflimmer är inte direkt livshotande men om det upprepas och pågår i flera timmar eller dagar kan det ge upphov till koagel inne i hjärtat, och om dessa går vidare till hjärnan kan de medföra stroke. Uppkomsten av blodproppar förhindras genom antikoaguleringsmedel, alltså bloduttunnande läkemedel. Behandling med antikoaguleringsmedel är mycket viktig för sådana patienter med förmaksflimmer vars risk för stroke bedöms vara stor. Risken ökas av hjärtsvikt (hjärtinsufficiens), förhöjt blodtryck, diabetes, hög ålder och andra blodkärlssjukdomar.

Försäkringsnämnden konstaterar att hematom är en känd och allmän risk som är förknippad med användning av Marevan. Med hänvisning till den risk som hänför sig till obehandlat förmaksflimmer anser nämnden att det vid Marevan-medicineringen har varit fråga om nödvändig risktagning vid behandlingen av en sådan sjukdom som obehandlad är livshotande eller kan leda till svår kroppsskada. Det är därmed fråga om en skada som uteslutits ur försäkringens ersättningsområde. Försäkringsnämnden anser att försäkringsbolagets negativa ersättningsbeslut är förenligt med försäkringsvillkoren.

Slutresultat

Försäkringsnämnden rekommenderar inte att försäkringsbolagets ersättningsbeslut ändras.

Försäkringsnämnden var enig.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Ordförande Norio-Timonen
Sekreterare Laine

Medlemmar:
Jokelainen
Järvinen
Mervaala
Soinila

Tulosta