Uppgifter om händelseförloppet

Enligt 7.9.2010 och 6.7.2011 daterade uppdragsavtal som X Ab ingått med F Ab har X Ab i egenskap av bokföringsbyrå skött bl.a. F Ab:s bokföring, bokslut och mervärdesskatte- samt skatteärenden. F Ab tillhandahåller mervärdesskattefria finansieringstjänster.

År 2011 började F Ab köpa vissa utländska tjänster som enligt vad X Ab hade meddelat var mervärdesskattefria även de. Vid en skattegranskning år 2015 visade det sig emellertid att enligt bestämmelserna om omvänd skattskyldighet borde F Ab ha ansökt om att bli mervärdesskattskyldig vad den sistnämnda verksamheten beträffar. De felaktiga anvisningar som X Ab hade gett föranledde F Ab en ekonomisk skada som var ungefär 50 000 euro i form av skatteförhöjningar och dröjsmålsräntor.

Medan uppdragsavtalet med F Ab var i kraft hade X Ab flyttat sina försäkringar från ett försäkringsbolag till ett annat så att X Ab:s ansvarsförsäkring hade varit i kraft hos försäkringsbolaget A till och med 31.10.2013. Den nya ansvarsförsäkringen som tecknats i försäkringsbolaget B hade trätt i kraft 6.11.2012. Båda försäkringsbolagen har i sina ersättningsbeslut i ärendet vägrat att ersätta den skada som F Ab förorsakats.

X Ab har genom en skadeanmälan som daterats 30.3.2016 ansökt om att från den förmögenhetsansvarsförsäkring som försäkringsbolaget B beviljat få det ersättningsbelopp som X Ab betalat till F Ab. Försäkringsbolaget B har i sitt ersättningsbeslut av 12.5.2016 åberopat punkterna 1.1. och 1.3 i försäkringsvillkoren och anfört att skadan är en följd av samma handling och därför bör betraktas som en och samma skada. Enligt försäkringsvillkoren hänför sig skadan till den försäkringsperiod under vilken den första skadan har orsakats. Enligt Skatteförvaltningen hade F Ab köpt skattepliktiga tjänster i juli 2011, då skadan alltså hade inträffat (första gången). Den ansvarsförsäkring som hade tecknats i försäkringsbolaget B hade börjat 6.11.2012. Eftersom skadan inte hade inträffat under försäkringsperioden betalade försäkringsbolaget B inte någon ersättning för den.

Kundens klagomål

X Ab har bett nämnden ge en beslutsrekommendation om huruvida skadan är ersättningsgill och huruvida försäkringsbolaget B förfarit i enlighet med lag och god försäkringspraxis i ärendet. X Ab anser sig ha blivit försatt i en oskälig position som står i strid med lagen om försäkringsavtal, allmänna avtalsrättsliga principer och god försäkringspraxis. X Ab har åberopat 3, 5 och 73 § i lagen om försäkringsavtal.

X Ab har motiverat sitt klagomål med att företaget under hela sin verksamhet haft en ikraftvarande ansvarsförsäkring. I försäkringsbolaget A hade försäkringen börjat över 20 år tidigare. Vid bytet av försäkringsbolag hade X Ab sett till att inget avbrott hade förekommit i ansvarsförsäkringens giltighet. Trots detta har båda försäkringsbolagen nekat ersättning med hänvisning till sina försäkringsvillkor. Frågan bör bedömas med avseende på bestämmelserna i lagen om försäkringsavtal och allmänna avtalsrättsliga principer.

X Ab anser att försäkringsbolaget B försummade sin informationsplikt som det föreskrivs om i 5 § i lagen om försäkringsavtal, eftersom B inte särskilt påpekade att det vid ett byte av försäkringsbolag kan komma att uppstå situationer där den nya ansvarsförsäkringen inte täcker skador som uppstått före den nya försäkringens ikraftträdande. Försäkringsbolaget borde ha kartlagt X Ab:s försäkringsbehov och erbjudit en tilläggsförsäkring som skulle ha täckt tiden före den nya ansvarsförsäkringens ikraftträdande. Åtminstone borde behovet av en sådan tilläggsförsäkring ha påpekats. Utan en tilläggsansvarsförsäkring är det i praktiken omöjligt att byta försäkringsbolag. I det aktuella försäkringsärendet kan X Ab jämställas med en konsument på det sätt som nämns i 3 § i lagen om försäkringsavtal, eftersom det handlar om en specifik försäkringsteknisk detalj som, om tillräckliga uppgifter om den hade getts, skulle ha lett till att X Ab inte skulle ha bytt försäkringsbolag utan en ovannämnd tilläggsförsäkring.

X Ab anför att företaget försatts i en oskälig situation trots att det har agerat omsorgsfullt och i god tro. Enligt 36 § i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område kan ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om det är oskäligt eller dess tillämpning skulle leda till oskälighet. Vid prövning av oskäligheten ska rättshandlingens hela innehåll, parternas ställning och övriga omständigheter beaktas. Enligt vedertagna principer kommer jämkning i fråga när ett avtalsvillkor är oväntat i sig eller oväntat strängt.

Ärendet bör även i övrigt bedömas utgående från de allmänna principerna om jämkning av avtal. Enligt rättslitteraturen har man i rättspraxis fastställt en princip enligt vilken det anses att ett avtalsvillkor inte är oskäligt om den försäkrade hade kunnat få ett mer heltäckande försäkringsskydd om denne hade betalat en högre försäkringspremie. En sådan möjlighet har X Ab inte haft i detta fall. Den situation som X Ab befinner sig i står också i strid med principen om skydd av den svagare avtalsparten. I förhållande till försäkringsbolaget är X Ab den klart svagare parten i avtalsförhållandet, eftersom X Ab inte besitter nödvändig specialkunskap om försäkringsbranschen och försäkringspraxis i motsvarande fall. X Ab anser att situationen bör belysas också utgående från principen om skydd av agerande i god tro. X Ab har agerat omsorgsfullt och i god tro vid bytet av försäkringsbolag.

I en kompletterande skrivelse av 10.10.2016 yttrar X Ab att företaget har varit verksamt i bokföringsbyråbranschen i 30 år och känner till att ett vanligt mindre företag inte har kompetens att sätta sig in i alla försäkringsvillkor och deras konsekvenser. Försäkringsombudet bör klargöra de eventuella begränsningar som finns i försäkringens omfattning.

Minimikravet är att försäkringsbolaget B klart och tydligt skulle ha förklarat för X Ab att försäkringen inte gäller skador som inträffat innan försäkringen tecknades. Försäkringsombudet hade berättat att det gamla försäkringsbolaget ska ansvara för skador som uppstått under den tid då dess försäkring gällde. Eftersom så inte verkar vara fallet var informationen vilseledande. Att förmögenhetsskador typiskt sett är sådana till sin natur att de kan anses ha uppstått långa tider innan de konstateras leder till en situation som är orimlig ur försäkringstagarens synvinkel. Detta gäller ansvarsskador i allmänhet.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget hänvisar till punkt 1.1 i villkoren för förmögenhetsansvarsförsäkringen, där det sägs att ersättning förutsätter att den handling eller försummelse som orsakat skadan har inträffat under försäkringsperioden. I villkorspunkten fastställs periodiseringen av försäkringsfall till försäkringsperioden. I ansvarsförsäkringar gäller bestämmelser om periodisering i regel antingen orsaksprincipen, losses occurring, losses discovered eller claims made-principen. I det här fallet omfattar försäkringsskyddet skador enligt orsaksprincipen, vilket innebär att försäkringen ersätter skador som uppstått till följd av ett fel som inträffat under försäkringsperioden.

Det är obestridligt att det felaktiga råd som utgör försäkringsfallet gavs F Ab år 2011, även om den exakta tidpunkten är oklar. I vilket fall som helst är det tydligt och klart att försäkringsfallet hade inträffat innan försäkringen trädde i kraft 6.11.2012. Därför kan skadan inte handläggas utifrån förmögenhetsansvarsförsäkringen.

Angående påståendena att informationsplikten har försummats yttrar försäkringsbolaget att det är oklart vilken uppfattning om försäkringens innehåll X Ab påstår sig ha fått utifrån den givna informationen. Enligt försäkringsbolagets synsätt innefattar den informationsplikt som följer av 5 § i lagen om försäkringsavtal inte att det mottagande bolaget utan kundens uttryckliga begäran ska inleda en heltäckande kartläggning av försäkringsbehovet eller ta reda på det exakta innehållet i det tidigare försäkringsavtalet. Däremot ska företagskunder vara medvetna om innehållet i sin giltiga försäkring. Förmodligen har det tidigare försäkringsbolaget en gång i tiden gett X Ab en produktbroschyr och försäkringsvillkoren. Därför kan man rimligen förvänta sig och förutsätta att X Ab kände till det villkor för den tidigare försäkringen enligt vilket ersättning ska sökas inom sex månader från det att försäkringen upphör.

Försäkringsbolaget B anför att det innan försäkringen beviljades gav X Ab bl.a. en produktbroschyr över försäkringen. I produktbroschyren anges ingen exakt definition på ett försäkringsfall, och till denna del kan man anse att informationsplikten uppfylldes bristfälligt. Enligt 9 § i lagen om försäkringsavtal ska försäkringsavtalet då anses gälla med det innehåll som försäkringstagaren hade skäl att sluta sig till utifrån den information den fått. Försäkringsbolaget anser att X Ab inte på goda grunder kan ha uppfattat att den nya förmögenhetsansvarsförsäkringen skulle avvika från den tidigare försäkringen och gälla enligt losses discovered-principen, dvs. ersätta skador som har konstaterats under försäkringsperioden. Båda försäkringarna är till denna del helt lika. X Ab har inte ens påstått att det skulle ha velat ha en försäkring som skiljer sig från den tidigare.

Däremot kan X Ab på goda grunder ha uppfattat att dess försäkringsskydd fortsätter oavbrutet. Att försäkringsskyddet blivit avbrutet beror dock inte vare sig på försäkringsbolaget B:s försummelse eller på att den försäkring som B beviljade inte skulle vara exakt sådan innehållsmässigt som X Ab önskat. Försäkringsskyddet blev avbrutet enbart på grund av den tidigare försäkringens sexmånadersvillkor. Också försäkringsbolaget B anser att villkoret i fråga leder till ett orimligt resultat i en situation där tidsfristen löper ut innan en skada – för att inte tala om en skadepåföljd – ännu har realiserats och försäkringstagaren därför inte har kännedom om den. Rätten att söka ersättning preskriberas då redan innan försäkringstagaren ens haft möjlighet att anmäla skadan till försäkringsbolaget. Därför, och eftersom skadefallet utan tvivel inträffade medan försäkringen var i kraft hos försäkringsbolaget A, anser försäkringsbolaget B att skadan ska handläggas utifrån den förmögenhetsansvarsförsäkring som tecknats i A.

Försäkringsbolaget B har påpekat att eftersom det inte alls har handlagt skadeärendet har det inte tagit ställning till om skadan kan ersättas utgående från försäkringsvillkoren.

Beslutsrekommendation

Frågeställning

X Ab, som för sin kund F Ab:s räkning haft hand om bl.a. skatteärenden på basis av uppdragsavtal, förorsakade kunden ekonomisk skada genom ett felaktigt råd som gavs år 2011. Skadan bestod av skatteförhöjningar och dröjsmålsränta. Skadan upptäcktes vid en skattegranskning år 2015. I ärendet är det fråga om huruvida försäkringsbolaget B är skyldigt att ersätta skadan från X Ab:s förmögenhetsansvarsförsäkring som trädde i kraft 6.11.2012. Frågan i ärendet gäller i synnerhet huruvida försäkringsbolaget B när försäkringsavtalet ingicks försummade sin skyldighet att informera X Ab, som stod i beråd att byta försäkringsbolag, om försäkringsavtalets innehåll beträffande på vilket sätt de skador som godkänns ingå i försäkringens ersättningsområde har definierats tidsmässigt i försäkringsvillkoren.

Tillämpliga lagrum och försäkringsvillkor

Enligt 5 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal ska försäkringsgivaren innan ett försäkringsavtal ingås ge försäkringssökanden den information som behövs för bedömning av försäkringsbehovet och för valet av försäkring, såsom information om försäkringsformerna, premierna och försäkringsvillkoren. När informationen ges ska uppmärksamhet även fästas vid väsentliga begränsningar i försäkringsskyddet.

I 9 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal föreskrivs det att om försäkringsgivaren eller dennes representant vid marknadsföringen av en försäkring har underlåtit att ge försäkringstagaren behövlig information om försäkringen eller har gett honom felaktiga eller vilseledande uppgifter, anses försäkringsavtalet vara i kraft med det innehåll som försäkringstagaren hade skäl att sluta sig till utgående från den information han fått.

I punkt 1.1 (Skador som ersätts) i de villkor som trädde i kraft 1.11.2013 och ska tillämpas på förmögenhetsansvarsförsäkringen i fråga sägs följande:

”Försäkringen ersätter sådan ekonomisk skada som vållats någon annan och som inte är förknippad med en person- eller sakskada. Dessutom förutsätts att försäkringstagaren är, till följd av en handling eller försummelsen som inträffat under försäkringsperioden, enligt gällande rätt ersättningsskyldig för skadan
- gentemot sin uppdragsgivare enligt det avtal som ingåtts med denna
- gentemot någon annan person enligt en uttrycklig bestämmelse i lagstiftningen om den försäkrade verksamheten.”

Bedömning

Nämnden konstaterar att det i ärendet är ostridigt att den ekonomiska skadan, som uppdagades år 2015, har varit en följd av ett felaktigt råd som X Ab gav sin kund F Ab år 2011. X Ab:s förmögenhetsansvarsförsäkring som det är fråga om trädde i kraft 6.11.2012, enligt handlingarna. Enligt punkt 1.1 i de försäkringsvillkor som ska tillämpas på försäkringen ersätter försäkringen ekonomisk skada som följt av en handling eller försummelse som inträffat under försäkringsperioden. Eftersom det felaktiga råd som ledde till skadan i detta fall hade getts innan förmögenhetsansvarsförsäkringen trädde i kraft ska skadan inte ersättas från försäkringen, enligt de villkor som tillämpas på försäkringsavtalet.

Det är fråga om en situation där X Ab hade bytt försäkringsbolag. X Ab har hänvisat till sin åsikt att försäkringsbolaget B som beviljade den nya försäkringen försummade sin med lagen om försäkringsavtal förenliga informationsplikt. Enligt X Ab hade försäkringsbolaget när försäkringsavtalet ingicks inte fäst X Ab:s uppmärksamhet på att bytet av förmögenhetsansvarsförsäkring från ett försäkringsbolag till ett annat skulle kunna leda till en situation där en skada som orsakats under den tidigare försäkringens giltighetstid inte skulle ingå i den nya försäkringens ersättningsområde.

Nämnden anser att när det gäller ansvarsförsäkringar som tecknas med avseende på företagsverksamhet är sådana bestämmelser i avtalsvillkoren som handlar om hur ersättningsgilla skadefall periodiseras av väsentlig betydelse för både försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Sådana avtalsbestämmelsers betydelse accentueras när försäkringstagaren står i beråd att byta försäkringsbolag eftersom avtalsbestämmelserna, utan att försäkringstagaren lägger märke till det, lätt kan leda till en situation där fel och skador som framkommer först längre fram inte omfattas av vare sig det tidigare eller det nya försäkringsavtalet. Därför anser nämnden att i situationer där en försäkringstagare är i färd med att gå över från ett försäkringsbolag till ett annat bör det försäkringsbolag som bjuder ut en ny försäkring uppmärksamgöra försäkringstagaren på de nämnda försäkringsvillkorens innehåll och betydelse för försäkringstagarens ställning.

Enligt försäkringsbolaget hade X Ab när försäkringsavtalet ingicks fått en produktbroschyr och en särskild bilaga som handlade om förmögenhetsansvarsförsäkringen. X Ab har inte bestridit detta. Försäkringsbolaget har medgett att handlingarna i fråga inte innehöll någon definition av begreppet försäkringsfall inom förmögenhetsansvarsförsäkringen. Således har det inte framgått för X Ab av det nämnda materialet hur de skadefall som kan ersättas från försäkringen definieras tidsmässigt och vilken betydelse detta har för X Ab:s försäkringsskydd.

Nämnden konstaterar att X Ab i sin skrivelse som daterats 10.10.2016 emellertid berättade att en företrädare för försäkringsbolaget B när försäkringen tecknades hade meddelat att det försäkringsbolag som hade beviljat X Ab den tidigare försäkringen ska ansvara för skador som uppstått under den tid då den försäkringen var i kraft. Redan på basis av detta anser nämnden att det är uppenbart att X Ab av försäkringsbolaget hade fått kännedom om en grundläggande egenskap hos den nya förmögenhetsansvarsförsäkringen, nämligen att den inte ersätter sådana eventuella skador som har orsakats före den nya försäkringens ikraftträdande.

Av de handlingar som getts in till nämnden framgår inte huruvida innehållet i den förmögenhetsansvarsförsäkring som X Ab hade i försäkringsbolaget A hade diskuterats i samband med att det nya försäkringsavtalet ingicks. X Ab har i sin anhållan om avgörande berättat att den tidigare försäkringen hade varit i kraft i över 20 år. Eftersom X Ab var skyldig att sätta sig in i villkoren för sitt gällande försäkringsavtal bör det anses att X Ab var på det klara med dem, och därmed att X Ab bör ha känt till det villkor i den tidigare försäkringen enligt vilket skador som orsakats under försäkringsperioden ska anmälas till försäkringsbolaget senast sex månader efter att försäkringen upphört att gälla.

Att den skada som det nu är fråga om inte omfattas av försäkringsskyddet har berott på det sistnämnda avtalsvillkoret, som tillämpats på X Ab:s tidigare försäkring. X Ab har inte ens hävdat att det skulle ha bett försäkringsbolaget B kartlägga försäkringsbehovet på det sätt som X Ab nämnt i sin anhållan om en beslutsrekommendation. Direkt med stöd av 5 § i lagen om försäkringsavtal har försäkringsbolaget inte haft någon skyldighet att på eget initiativ särskilt börja utreda vare sig det försäkringsbehov som någon som ansöker om en försäkring har eller innehållet i sökandens tidigare försäkringsskydd.

Nämnden anser därmed att försäkringsbolaget B inte är skyldigt att från den förmögenhetsansvarsförsäkring som trädde i kraft 6.11.2012 ersätta den skada som X Ab åsamkade F Ab. Nämnden anser att det i ärendet inte heller har framkommit några sådana omständigheter på basis av vilka försäkringsbolaget B:s ersättningsavgörande bör anses leda till ett oskäligt slutresultat.

Slutresultat

Försäkringsnämnden anser att försäkringsbolaget B:s negativa ersättningsavgörande är adekvat.

Försäkringsnämnden var enig.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Ordförande Raulos
Sekreterare Isokoski

Ledamöter:
Jaakkola
Makkula
Nyyssölä
Sarpakunnas
Sjögren
Vuori