Uppgifter om händelseförloppet

A besökte 23.8.2012 ett äldreboende som staden (försäkringstagaren) är huvudman för. När A lämnade byggnaden skadade hon axeln i samband med att den automatiska skjutdörren öppnades. A söker ersättning för arbetsoförmåga och men från den ansvarsförsäkring som staden har tecknat. Fastigheten är i stadens ägo.

Försäkringsbolagets beslut

Försäkringsbolaget konstaterar i sina ersättningsbeslut som getts 4.10.2012 och 15.11.2012 att ersättning inte kan betalas från ansvarsförsäkringen. Försäkringsbolaget anser att det i ärendet inte har framkommit något som skulle tyda på vållande från fastighetsägarens sida.

Besvär

A söker ersättning för den skada som de utskjutande dörrhandtagen och låset föranlett. Först öppnades dörren inte men sedan öppnades den med en väldig fart. Efter skadan uppsökte A sjukhusakuten. På en röntgenbild konstaterades senbristningar, och det var nödvändigt att operera axeln.

A konstaterar att omvårdnadsledaren har bekräftat att dörren krånglat sedan huset invigdes ett år tidigare. Den har öppnats och stängts litet hur som helst, ibland har den stått öppen och ibland inte öppnats. Övervakningsfilmen visar inte händelseförloppet i sin helhet, och när A bad att få se hela filmen i original fick hon till svar från försäkringsbolaget att den hade raderats.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget konstaterar att A har berättat att hon ställt sig vid skjutdörren och väntat på att den skulle öppnas. Eftersom ingenting hände började hon i stället se sig omkring efter en knapp att trycka på för att öppna dörren. Plötsligt fick hon en sådan smäll i vänster axel att hon tappade jackan och handväskan hon höll i. Hon kände en fruktansvärd smärta och armen kändes kraftlös och ”som bortkopplad”.

Försäkringsbolagets skadehandläggare har varit i kontakt med en företrädare för fastigheten. Enligt företrädaren har den automatiska skjutdörren tidigare krånglat, så att den ibland stått helt öppen och ibland gått i lås. Ett låsföretag har justerat dörren så att den öppnas först när en person är relativt nära. På detta sätt var dörren inställd vid skadetillfället.

Enligt försäkringsbolaget kan man på en filmsekvens från övervakningskameran se att dörren öppnas med normal fart. A går nästan helt mot dörren medan hon tittar åt ett annat håll. Hon verkar inte uppmärksamma att dörren öppnas, varefter den åker in i A:s vänstra axel.

Skadehandläggaren har inspekterat dörren och själv gått emot den ett flertal gånger utan att orsakas några blåmärken eller andra besvär. Skadehandläggaren har också kunnat konstatera att dörren öppnas med lugn fart och inte verkar vara felinställd. Dörren är av sedvanlig art och har underhållits kontinuerligt. Vid skadetidpunkten fanns inget konstaterat fel på dörren, och det finns inte något som talar för att försäkringstagaren borde ha insett att dörren skulle orsaka skada. Enligt försäkringsbolagets bedömning har försäkringstagaren inte orsakat skadan genom vare sig handling eller underlåtenhet, dvs. vållande. Därmed kan ersättning inte betalas från ansvarsförsäkringen.

Utredningar

Försäkringsnämnden har bett försäkringstagaren ge ett bemötande i ärendet. En företrädare för försäkringstagaren har konstaterat att försäkringstagaren inte har något att tillägga till det som försäkringsbolaget anfört i sitt bemötande. Övervakningskamerans inspelning av skadefallet har getts in till försäkringsnämnden.

Försäkringsnämndens rekommendation till avgörande

Villkor

5.1.1 Person- och sakskada

Försäkringen omfattar skadeståndsskyldighet för person- och sakskada

• enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler
• enligt försäkrade avtal

Avgörande

Enligt skadeståndslagen och allmänna skadeståndsrättsliga principer förutsätter uppkomsten av ersättningsansvar i regel uppsåtlighet eller vållande. Med vållande avses klandervärt förfarande, dvs. fel, oaktsamhet eller försumlighet.

Nämnden konstaterar att konstruktioner och anordningar i byggnader bör vara säkra. Det betyder att byggnaderna ska utrustas så, att användningen av dem inte är förknippad med en sådan risk för olycksfall som inte kan betraktas som acceptabel. När riskerna bedöms ska hänsyn tas till den planerade användningen av byggnaden. Om en risk som går att förutse kan avvärjas genom åtgärder som är skäliga i tekniskt och ekonomiskt hänseende, ska byggnadsägaren för att gå fri från ansvaret visa att åtgärderna har vidtagits. I rättspraxis har det av hävd ansetts att fastighetsägaren har en accentuerad skyldighet att se till att det är möjligt att röra sig säkert på fastighetens område.

När det gäller automatdörrar som används av allmänheten är den vanligaste skadan att ett rörligt dörrblad träffar en person som passerar genom dörren. I takt med att automatdörrarna blivit allmännare har antalet skador av detta slag ökat. I det avseendet kan det anses att en automatdörr som har många användare och används ett stort antal gånger samt används av personer med nedsatt rörlighet och äldre är ett högriskobjekt. Med hjälp av olika säkerhetsanordningar och justeringar av dörrmekanismen kan riskens storlek påverkas effektivt.

Fastighetsägaren kan förutse att det på fastigheten rör sig människor som på grund av ålder eller av andra anledningar inte förmår röra sig särskilt snabbt. Också särbehoven hos en sådan kundkrets bör beaktas när skjutdörrarna justeras och när det gäller säkerhetsanordningarna. Skjutdörrarnas säkerhet kan ökas genom att den drivkraft som används är liten, genom att hastigheten är låg när dörren öppnas och stängs samt genom att öppettiden är längre. Säkerheten kan också ökas genom att mer än en fotocell används i dörrkarmen.

Försäkringsbolaget har i sitt bemötande konstaterat att skjutdörren har justerats så att den öppnas först när en person är relativt nära. Försäkringsnämnden konstaterar att skjutdörrar i allmänhet öppnas redan innan en person är alldeles nära dörren. I detta fall har dörren enligt A öppnats plötsligt, och detta kan ses också på övervakningskamerans inspelning. De utskjutande handtagen i dörren ledde enligt A till att hon föll omkull. Dörrar som används i fastigheter ska vara sådana att deras egenskaper inte ger upphov till farosituationer.

Av den utredning som nämnden har haft till sitt förfogande framgår det inte exakt vilka inställningar som var i bruk i skjutdörren när skadan inträffade, inte heller hur den regelbundna servicen och kontrollen av skjutdörren hade ordnats. Det finns ingen information om dörrens drivkraft, om den hastighet med vilken dörren stängdes och öppnades och om hur öppettiden hade ställts in. Försäkringstagaren har inte visat att skjutdörrens inställningar och säkerhetsanordningar i tillräcklig utsträckning beaktade särbehoven hos äldre som rör sig på fastigheten.

Att A föll omkull har enligt den utredning som inlämnats berott på att dörren öppnades sent och de stora handtagen träffade den skadelidande. Försäkringsnämnden konstaterar att den omständigheten att A såg sig omkring för att upptäcka en knapp att trycka på i en situation där skjutdörren inte öppnades inte visar att A:s agerande är klandervärt. Agerandet inverkar således inte minskande på det ersättningsansvar som åligger den som har orsakat skadan.

På de grunder som anges ovan anser nämnden att försäkringstagaren inte har visat att den har haft tillräcklig omsorg om säkerheten för dem som rör sig på fastigheten. Försäkringstagaren är därmed ansvarig för den skada som drabbat A.

I denna rekommendation till avgörande deltog enhälligt ordförande Norros samt ledamöterna Eskuri, Karimäki, Korpiola och Rusanen. Sekreterare var Anni Nikunlassi.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN