Uppgifter om händelseförloppet

Den försäkrade A hade år 2007 förnyat bastu- och tvättrumsgolvet i ett egnahemshus, som då var i B:s ägo, på en yta av omkring nio kvadratmeter. Före det hade A utfört ombyggnadsarbeten i huset åren 1991–1992. År 2011 sålde B huset till C. I huset utfördes en konditionsbesiktning år 2013, och vid den upptäcktes det att träkonstruktionerna hade skadats av vatten på grund av att fuktisolering saknades i våtrumsgolvet. Vidare konstaterades det att konstruktionerna för bottenbjälklag, yttervägg, mellanvägg och översta bjälklag i de här utrymmena inte hade gjorts i enlighet med god byggnadssed och att ventilationen i de här utrymmena inte uppfyllde kraven i bestämmelserna. Till följd av de konstaterade skadorna återbetalade B sammanlagt 35.000 euro till C i form av prisavdrag. Efter att förlikningen hade fastställts yrkade B på att A skulle ersätta henne fullt ut för prisavdraget. Yrkandet baserade sig på att A hade förorsakat fuktskadorna genom att utföra fuktisoleringen i badrummet på ett sätt som inte motsvarade 2007 års krav. A yrkade på att hans ansvarsförsäkring skulle ersätta det skadestånd som han betalat.

Försäkringsbolaget gav ett ersättningsbeslut enligt vilket det inte är fråga om en skada som ersätts från ansvarsförsäkringen för privatpersoner. Bolaget anser att även om A i och för sig vållat skadan är det fråga om en situation som avses i punkt 4.2.3 i begränsningsvillkoren. Enligt villkoret ersätter försäkringen inte skada på egendom som varit föremål för en arbetsprestation från skadevållarens sida.

Efter att A hänskjutit ärendet till FINE för att avgöras gav försäkringsbolagets kundmedlingsbyrå ett nytt beslut i ärendet. Enligt kundmedlingsbyråns beslut är det fråga om en skada som ersätts från ansvarsförsäkringen till den del skadan uttryckligen orsakats av den felaktigt utförda badrumsrenovering som A utförde år 2007. På den ovannämnda grunden har bolaget ansett att den ersättningsgilla skadan uppgår till 9.200 euro plus dröjsmålsränta. Bolaget anser att den överskjutande skadan inte ska ersättas från A:s försäkring.

Enligt beslutet ersätts för det första den del av skadan som beror på att de ombyggnadsarbeten som utfördes åren 1991–1992 var bristfälliga inte från ansvarsförsäkringen. Till denna del anser bolaget att skadeståndsanspråket mot A är preskriberat med stöd av 7.2 § i lagen om preskription av skulder. Bolaget hänvisar ytterligare till punkt 4.3.2 i begränsningsvillkoren och konstaterar att ansvarsförsäkringen inte ersätter skadan på själva badrummet eller den skada som nyreparationen medfört. Dessutom anser bolaget att det också är fråga om kontraktsansvar, som likaså utesluts ur ansvarsförsäkringens ersättningsområde genom ett begränsningsvillkor. I sitt beslut har bolaget ansett att skadan också har uppkommit småningom på det sätt som avses i villkoren och att inte heller kravet att skadan ska ha uppkommit plötsligt och oförutsett därmed uppfylls. Bolaget anser också att A:s agerande är att betrakta som grovt oaktsamt med hänsyn till att A vid reparationsarbetena år 2007 tydligt underlät att följa de dåvarande byggbestämmelserna om fuktisolering. Vidare har A själv medgett att han inte är fackman i byggbranschen. Bolaget anser därmed att A inte alls borde ha åtagit sig att renovera badrummet. På de grunder som nämns ovan anser försäkringsbolaget att ersättningen från ansvarsförsäkringen har varit tillräcklig.

Kundens klagomål

A är fortfarande missnöjd med försäkringsbolagets beslut och anhåller om att Försäkringsnämnden ger en beslutsrekommendation i ärendet.

I klagomålet upprepar A sina yrkanden och motiveringen till dem. A konstaterar för det första att renoveringsarbetet 1991–1992 utfördes enligt dåtida byggbestämmelser. Däremot skedde förnyandet av golvet i bastun och badrummet år 2007 bristfälligt, eftersom golvet inte alls fuktisolerades. A anser att försäkringen bör ersätta hela den skada som han orsakat plus kostnaderna för att utreda skadan. A anser att den skada som han orsakat motsvarar det prisavdrag som B varit tvungen att betala till de nya ägarna. Dessutom yrkar A på att kostnaderna för att utreda skadan, 3.174,48 euro, ersätts. A yrkar på dröjsmålsränta på hela beloppet från det att ersättningsanspråket lämnades in.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget har gett ett bemötande i ärendet. I bemötandet hänvisar bolaget till slutresultatet av en tidigare utredning som gjorts tillsammans med FINE och som ledde till att A i ersättning för de skador som hade orsakats av det felaktigt utförda renoveringsarbetet år 2007 fick sammanlagt 9.200 euro plus dröjsmålsränta.

I bemötandet konstaterar bolaget att prisavdraget inte direkt motsvarar den ersättningsgilla skadan, utan att ansvarsförsäkringen uttryckligen ersätter den sakskada som den försäkrade orsakat. A har inte heller gett in till bolaget någon utredning med stöd av vilken det skulle kunna anses att den golvrenovering som A utförde år 2007 skulle ha medfört en skada som varit större än 9.200 euro. Till stöd för sin uppfattning åberopar bolaget motiveringen i kundmedlingsbyråns beslut.

Beslutsrekommendation

Frågeställning

I det aktuella fallet gäller tvisten i vilken utsträckning de skador som den försäkrade A:s vårdslösa arbetsprestation orsakat ska ersättas från den ansvarsförsäkring som ingår i hemförsäkringen.

Tillämpliga lagrum och försäkringsvillkor

Enligt 2 kap. 1.1 § i skadeståndslagen ska den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada ersätta skadan, om inte något annat följer av skadeståndslagen.

Enligt 7 § i lagen om preskription av skulder (15.8.2003/728) börjar preskriptionstiden för skadestånd och gottgörelse av annat slag löpa,

1) när det gäller ersättning för avtalsbrott, då köparen har upptäckt felet eller bristen i köpeobjektet eller då någon annan avtalspart som är borgenär har eller borde ha upptäckt en felaktighet i fullgörandet av avtalet,

2) när det gäller skadestånd som grundar sig på ett ombuds, en företrädares eller någon annan uppdragstagares fel eller försummelse, då uppdragstagaren har lämnat sin redovisning eller, om skadeståndsgrunden inte framgår av de redovisade uppgifterna, då huvudmannen har eller borde ha upptäckt felet eller försummelsen,

3) när det gäller skadestånd som grundar sig på något annat än ett avtalsförhållande, då den skadelidande fick kännedom om eller borde ha känt till skadan och vem som ansvarar för skadan,

4) när det gäller återbäring av obehörig vinst, då den som kan framställa ett sådant krav fick kännedom om eller borde ha känt till att en betalning skett av misstag, att ett avtal är ogiltigt eller att något annat har skett som har lett till att det uppstått obehörig vinst som skall återbäras och vem som fått den obehöriga vinsten.

Preskriptionen av ett skadestånd eller någon annan skuld som avses i 1 mom. måste dock avbrytas innan tio år har gått från avtalsbrottet eller från den händelse som har orsakat skadan eller lett till uppkomsten av obehörig vinst. Denna tidsfrist begränsar dock inte den skadelidandes rätt att kräva ersättning för person- eller miljöskador.

En skuld som grundar sig på ett brott anses varken med stöd av denna eller någon annan lag vara preskriberad så länge åtal kan väckas för brottet eller så länge brottmålet är anhängigt vid domstol.

Enligt 21.2 § i lagen om preskription av skulder tillämpas denna lag också på en skuld vars rättsgrund uppstått före ikraftträdandet av lagen. En skuld preskriberas dock enligt denna lag tidigast tre år efter lagens ikraftträdande, om inte skulden i fråga också enligt de tidigare gällande bestämmelserna skulle preskriberas före det.

Försäkringsvillkoren, punkt 1

Försäkringsgivaren förbinder sig att enligt dessa villkor och de allmänna avtalsvillkoren

- ersätta i punkt 4.1 nämnda skador och övriga kostnader som särskilt nämns i villkoren

- sköta om utredningen av skadeersättningens grunder och belopp

- underhandla med den som kräver ersättning, och

- sköta eller ersätta rättegången, ifall ersättningsfrågan tas upp till behandling i domstol.

Punkt 4

Försäkringsfall som ersätts och begränsningar i anslutning till dem

Punkt 4.2

Begränsningar

Punkt 4.2.3

Försäkringen ersätter inte skada på egendom, som den försäkrade eller någon annan för dennes räkning vid tidpunkten för skadeorsakande handling eller försummelse hade

- åtagit sig att tillverka, montera, reparera eller på annat sätt behandla

- i förvar

- skyldighet att dra försorg om och skydda mot skador med beaktande av karaktären hos försäkringstagarens verksamhet eller den ifrågavarande arbetsprestationens art och omedelbara verkningsområdet

- hand om på annat sätt.

Punkt 4.2.4

Försäkringen ersätter inte skada till den del ersättningsansvaret grundar sig på avtal, garanti eller annan förbindelse, ifall ersättningsansvar inte skulle existera utan nämnda förbindelse.

Punkt 4.2.7

Försäkringen ersätter inte skada till följd av

- fukt

- översvämning som orsakats av regn- eller smältvatten

Försäkringen ersätter dock skada, som beror på en tillfällig händelse eller omständighet orsakad av ett slumpmässigt fel eller beror på att fel eller brist plötsligt och oförutsett uppstått på byggnad eller anordning av orsak som medför ersättningsansvar för försäkringstagaren.

Punkt 4.2.14

Försäkringen ersätter inte skada som den försäkrade orsakat uppsåtligen. Försäkringen ersätter dock skada som försäkrad person under 12 år uppsåtligen orsakat.

Ersättningen kan sänkas eller helt förvägras, om den försäkrade orsakat skadan

- genom grov oaktsamhet

- under påverkan av alkohol eller rusmedel, och denna omständighet har inverkat på försäkringsfallet.

Punkt 5.2

Om den försäkrade ersätter skadan, träffar en överenskommelse om eller godkänner ett krav, binder detta inte försäkringsgivaren, om inte ersättningsbeloppet och -grunderna uppenbart är riktiga.

Bedömning

Enligt försäkringsvillkoren ersätter försäkringen sakskador för vilka den försäkrade enligt gällande rätt står i ersättningsansvar. I det här fallet har den försäkrade A orsakat en sakskada genom att utföra bristfälligt byggarbete i ett egnahemshus som tillhörde hans väninna B. Enligt Försäkringsnämndens uppfattning är det fråga om sedvanlig ömsesidig hjälp mellan parterna i ett parförhållande, inte om fullgörande av en prestationsskyldighet som baserar sig på en rättshandling. A:s skadeståndsansvar bedöms därför såsom utomkontraktuellt ansvar.

Enligt skadeståndslagen ska den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada ersätta skadan. Med vållande avses att den aktsamhet som omständigheterna förutsätter åsidosätts. För att någon ska behöva ersätta en skada ska den skadelidande visa att skadan har uppkommit genom denne någons vållande.

I försäkringsvillkoren utesluts ur försäkringsskyddet sådana skador som den försäkrade orsakar på egendom som han eller hon åtagit sig att behandla, dra försorg om eller reparera. Likaså utesluter försäkringsvillkoren ur ersättningsområdet ersättning för skador till följd av fukt, om inte skadan uppkommit plötsligt och oförutsett.

I det aktuella fallet är det otvistigt att A år 2007 renoverade golvet i bastun och tvättrummet i det egnahemshus som B då ägde och att det bristfälliga utförandet ledde till en sakskada som drabbade fastigheten. B har ingått förlikningsavtal med fastighetens nya ägare och gått med på ett 35.000 euro stort prisavdrag, som enligt A:s yrkande bör ersättas eftersom hans agerande varit felaktigt. Försäkringsbolaget har ansett att 9.200 euro är en lämplig ersättning för den bristfälliga golvrenovering som utfördes år 2007.

Enligt den utredning som Försäkringsnämnden har tillgång till grundar sig A:s skadeståndsanspråk på ett flertal problem och brister som upptäckts i byggnaden. Enligt den 31.3.2013 daterade varubesiktningsrapporten har en stor del av problemen och bristerna orsakats redan vid ombyggnaden åren 1991–1992. Nämnden konstaterar att det i fallet därmed gäller att bedöma också huruvida det, i ljuset av lagstiftningen om preskription av skadestånd, är möjligt längre att yrka på ersättning för skador som fick sin början under 90-talets första år och framkom senare. Enligt 21.2 § i lagen om preskription av skulder (15.8.2003/728) tillämpas den nu gällande lagen också på en ersättningsskuld vars rättsgrund uppstått före lagens ikraftträdande 1.1.2004. I bestämmelsen konstateras det att en skuld dock preskriberas tidigast tre år efter lagens ikraftträdande, om inte skulden i fråga enligt de tidigare gällande bestämmelserna skulle preskriberas före det.

Med stöd av preskriptionslagens 7.2 § måste preskriptionen av en utomkontraktuell skadeståndsskuld avbrytas innan tio år har gått från den händelse som har orsakat skadan. Till den del B:s skadeståndsansvar grundar sig på A:s vållande i samband med renoveringsarbetet åren 1991–1992 ska preskriptionstiden enligt preskriptionslagens 7.2 § räknas från den tidpunkten.

Av det som sägs ovan följer att B:s skadeståndsyrkande som grundar sig på händelserna åren 1991–1992 med stöd av preskriptionslagens 7.2 och 21.2 § preskriberades senast 1.1.2007, om det inte hade preskriberats redan före det på grundval av de regler som tillämpade före preskriptionslagen. Från ansvarsförsäkringen är det därför i det här fallet möjligt att ersätta bara sakskador som orsakats genom vållande i samband med det arbete som utfördes år 2007.

Eftersom försäkringen emellertid kan ersätta bara sakskador ingår den förmögenhetsskada som drabbat B i form av prisavdrag inte i försäkringens ersättningsområde. Som sakskada kan i fallet, i den utsträckning som följer av villkoren, ersättas kostnaderna för att reparera skadan.

Enligt den 12.8.2013 daterade beräkning som getts in till Försäkringsnämnden är de sammanlagda kostnaderna för läckaget i bastu- och tvättrumsgolvet och för att lägga golvet på nytt 12.020 euro.  Av den utredning som lagts fram för nämnden framgår inte vilken andel av kostnaderna som har hänfört sig enkom till den del av konstruktionerna och kryputrymmet som hade skadats till följd av den bristfälliga fuktisoleringen.

Med beaktande av att försäkringen inte ersätter skada på egendom som den försäkrade hade åtagit sig att behandla, dra försorg om eller reparera och med beaktande av att det också i den skada som orsakades år 2007 åtminstone delvis har varit fråga om en skada som uppkommit långsamt anser nämnden att ersättningen till B inte kan överstiga det belopp på 9.200 euro som bolaget redan har betalat.

Slutresultat

På de grunder som nämns ovan och på basis av den utredning som stått till Försäkringsnämndens förfogande anser nämnden att försäkringsbolagets beslut är förenligt med försäkringsvillkoren och att det inte finns någon grund för att betala ytterligare ersättning.

Försäkringsnämnden var enig.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Ordförande Norros

Sekreterare Hanén

Medlemmar:

Korpiola

Rantala

Rusanen

Toimi