Uppgifter om händelseförloppet
X Ab, som tillhandahåller redovisningsbyråtjänster, svarade med stöd av avtal för upprättandet av F Ab:s bokföring samt för uppgörande av bokslut och sedvanliga bolagsprotokoll. I uppdraget ingick också att räkna ut dividenden till A och B, vilka är ägare till F Ab. Enligt X Ab borde den dividend som skulle delas ut till ägarna i samband med att bokslutet för år 2017 uppgjordes ha räknats ut i enlighet med kundens begäran så att den skulle utgöra högst den kapital- inkomstbeskattade delen av dividenden, dvs. 8 % av F Ab:s nettoförmögenhet för föregående skatteår. F Ab:s årliga räkenskapsperiod infaller 1.3–28.2. Beslut om att betala dividend utgående från X Ab:s kalkyl fattades vid F Ab:s bolagsstämma 4.5.2017.
I samband med att den slutliga beskattningen för skatteåret 2017 fastställdes för A och B framgick det att de påfördes kvarskatt, eftersom en del av den utbetalda dividenden hade beskattats som förvärvsinkomst. X Ab hade felaktigt beräknat dividenden på den nettoförmögenhet som bokslutet 28.2.2017 visat, i stället för på nettoförmögenheten 29.2.2016. På grund av felet hade dividendbeloppet överskridit det maximala beloppet av kapitalinkomstdividend. X Ab anhöll om utbetalning av ersättning för den av A och B lidna skadan, 28 387,16 euro, från sin ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada.
I sitt beslut av 30.4.2019 vägrade försäkringsbolaget att ersätta skadan. Enligt bolaget hade F Ab, som var X Ab:s uppdragsgivare, inte drabbats av skada. Det förelåg inte ett avtalsförhållande mellan X Ab och de fysiska personerna A och B, dvs. ägarna till F Ab. F Ab var inte skyldigt att ersätta sina ägare för skattekonsekvensen, så inte heller X Ab som bolaget anlitat som rådgivare kunde hållas ansvarigt för att betala ersättning. I sitt beslut av 5.7.2019 ändrade försäkringsbolaget inte avgörandet sedan X Ab hade krävt att också aktieägarna i F Ab skulle betraktas som dess kunder. Enligt försäkringsbolaget hade inget underlag som utvisade ett uppdragsförhållande mellan X Ab och aktieägarna i fråga uppvisats. Skattekonsekvensen kunde inte anses utgöra en skada. Enligt villkorspunkt 6 omfattade försäkringen därtill inte vare sig skatter eller juridisk rådgivning.
Kundens klagomål
X Ab har bett nämnden ge en beslutsrekommendation om ersättning för skada från verksamhetsansvarsförsäkringen, särskilt skyddet avseende ren förmögenhetsskada. X Ab yrkar också på att det bekräftas att den ekonomiska och skatterelaterade rådgivning som X Ab förser sina kunder med omfattas av försäkringsskyddet.
Som motivering har anförts att X Ab anser sig vara skadeståndsskyldigt gent-emot F Ab:s ägare. Även om inget uttryckligt avtal hade upprättats härvidlag, står det utifrån parternas handlande klart att även A och B var X Ab:s kunder. X Ab var skadeståndsskyldigt gentemot F Ab:s ägare även enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.
X Ab har i flera år skött bokföringsuppdrag för F Ab och bland annat beräknat dividenden för ägarna. X Ab har framhållit att enligt gällande rättsordning kan avtal uppstå på flera sätt och att parternas beteende måste granskas objektivt för att avgöra om ett avtal ingåtts. I detta fall har A och B låtit X Ab utreda frågor som är deras angelägenheter och även agerat i enlighet med råden. X Ab har erbjudit råd inom ramen för sin verksamhet. Vardera parten har alltså haft den motiverade tron att ett avtal har uppstått. I försäkringsvillkoren sägs inget om att avtalen ska vara skriftliga.
Det är X Ab:s uppfattning att X Ab var ersättningsskyldigt med avseende på den skada som A och B lidit, även om inget uttryckligt avtal hade funnits. Enligt rättspraxis kan sakkunniga, till exempel revisorer, advokater, banker och andra liknande aktörer, bli ansvariga för ekonomisk skada även utanför det egentliga avtalsförhållandet. Enligt försäkringsvillkoren omfattar försäkringen skadeståndsskyldighet enligt antingen allmänna skadeståndsrättsliga regler eller försäkrade avtal. X Ab har åberopat högsta domstolens publicerade avgöranden HD 1992:44, HD 1999:19 och HD 2001:128.
Angående vad försäkringen omfattar och skatterådgivningen har X Ab yttrat att dess uppdrag varit tydligt och begränsat. Det inkluderade en beräkning av dividenden i samband med bokslutet. Den skada som beräkningsfelet vållade var lätt att konstatera. Enligt nämnda rättspraxis och avgörandet HD 1999:80 kan ett företag vara skadeståndsskyldigt då den skatterättsliga rådgivningen varit felaktig.
X Ab tillhandahåller bokförings- och redovisningstjänster samt anknytande ekonomisk rådgivning. X Ab är lokalt marknadsledande, så det är osannolikt att försäkringsbolaget när försäkringen beviljades inte skulle ha varit medvetet om innehållet i verksamheten. Det är fråga om en standardtjänst för redovisningsbyråer. X Ab har åberopat punkt 2.1 (Försäkringsbolagets informationsplikt) i de allmänna avtalsvillkoren. Villkoret motsvarar 5 § i lagen om försäkringsavtal. Det är i allra högsta grad relevant för X Ab att få veta att rådgivning gällande skatteregler inte täcks av ansvarsförsäkringen. Det är något som försäkrings-bolaget haft skyldighet att understryka för X Ab, och det ankommer på försäkringsbolaget att visa att den verksamheten tydligt undantagits från försäkringens tillämpningsområde. X Ab hade grundad anledning att sluta sig till att ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada ersätter sådan skada som härstammar från skatterättslig rådgivning.
X Ab har i en kompletterande skrivelse som daterats 11.3.2022 anfört att det är uppenbart att skadeståndsskyldigheten har uppstått till följd av ett upp-drag. Det är ostridigt att det har funnits ett uppdragsförhållande mellan X Ab och F Ab, och X Ab har under flera år skött dessa uppgifter. Dividendberäkningen har varit en del av den helhetsservice som X Ab utfört, och för tilläggsarbeten av det slaget upprättas i regel inte nya separata uppdragsavtal. I servicehelheter där uppdraget i första hand utförs för ett bolag men där rådgivningen även indirekt kan påverka intressena för bolagets ägare kan det uppstå oklarheter om vem den egentliga uppdragsgivaren är. I sådana situationer kan konsulten ha ett ansvar som sträcker sig utanför de egentliga parterna i avtalsförhållandet; konsulten ansvarar för helheten.
För det fall att servicehelheten mellan X Ab och F Ab inte kan betraktas som ett uppdrag på det sätt som förutsätts enligt försäkringsvillkoren har X Ab upprepat sin uppfattning att dividendberäkningsuppdraget utförts för aktieägarna på basis av ett separat och konkludent uppdragsförhållande. Alternativt gjordes dividendberäkningen i första hand till förmån för F Ab och dess intressen. Enligt aktiebolagslagen ska ett bolags styrelse rekommendera för bolagsstämman att dividend ska betalas ut och hur stor den ska vara. Även om det inte skulle finnas ett avtalsförhållande framfördes ett skadeståndsanspråk till följd av uppdraget, och enligt försäkringsvillkoren omfattar försäkringen ett ansvar för ekonomisk skada i förhållande till tredje man.
X Ab har bestridit att dividendberäkningen skulle ha utgjort juridisk rådgivning. X Ab har haft berättigade förväntningar att tro att all verksamhet som normalt utförs av en bokförings- och redovisningsbyrå omfattas av det i försäkrings-avtalet nämnda verksamhetsområdet. Dividendutdelningsberäkning är en del av X Ab:s normala bokslutsarbete och görs för i stort sett samtliga bolags- kunder. Det hör till undantagen att planering av dividendutdelning inte sköts åt kunderna.
De uppdrag som utförs inom X Ab:s verksamhetsområde omfattar nästan uteslutande någon form av tillämpning av lag och är starkt bundna till det skatterättsliga ramverket. Bokföringsbyråer sysslar normalt i stor utsträckning med sådan ekonomisk rådgivning, vilket också försäkringsbolaget måste antas känna till. Genom att godkänna ”bokföring och redovisning” som försäkrat verksamhetsområde har försäkringsbolaget samtidigt godkänt och försäkrat ovanstående lagtillämpnings- och lagtolkningsverksamhet. Enligt försäkringsbolagets definition skulle all form av verksamhet som innebär tillämpning av lag vara utesluten från försäkringen. Detta innebär att det nästan inte finns någon del av X Ab:s verksamhet som är försäkrad. Försäkringsbolagets tolkning är missanpassad till X Ab:s verksamhet och möjliggör att försäkringsersättning nekas på godtyckliga grunder. Dessutom är den begränsning som gäller juridisk rådgivning diffus.
Det fel som gällde dividenduträkningen kan inte heller anses utgöra tillämpning av skatteregler. Felet uppstod inte vid tillämpning av regeln om åtta procent av föregående års nettoförmögenhet som dividend utan först då dividenden i euro rent matematiskt skulle räknas ut. I det skedet användes fel siffror som underlag för uträkningen. Det var fråga om ett rent räknefel. X Ab har dessutom hänvisat till att försäkringsbolaget tidigare, år 2010, hade ersatt en liknande skada som uppkommit till följd av ett fel i löneredovisningen. Till följd av ersättningsbeslutet hade X Ab berättigade förväntningar på att motsvarande uppgifter som avser rådgivning och tillämpning av lag ingår i den försäkrade verksamheten.
X Ab har påpekat att försäkringsbolaget inte har visat att det har uppfyllt sin informationsplikt innan försäkringsavtalet ingicks, alltså klargjort försäkringens huvudsakliga innehåll eller dess väsentliga begränsningar. Det sätt på vilket X Ab på sin webbplats grupperat sina tjänster har ingen betydelse för försäkringens innehåll. I vilket fall som helst faller dividendberäkningen inte under ”övriga tjänster” som försäkringsbolaget hävdar utan under kategorin bokföringstjänster. Innan försäkringsavtalet tecknades borde försäkringsbolaget ha säkerställt att X Ab:s avsikt faktiskt varit att utesluta all form av skatterättslig rådgivning ur försäkringen. Eftersom försäkringsbolaget inte har visat att det gjort X Ab uppmärksamt på den för verksamheten väsentliga begränsningen har det försummat sin informationsplikt.
X Ab har varit medvetet om att juridisk konsultation innefattande skatteregler inte omfattas av försäkringen men gjort tolkningen att X Ab:s verksamhet inte över huvud taget innefattar någon juridisk rådgivning. Därför har X Ab inte rimligen haft anledning att tro att den ekonomiska rådgivning som X Ab utför inom ramen för sin bokföringsverksamhet skulle anses vara juridisk konsultation. X Ab har inte heller någon anställd personal med juridisk kompetens.
I en kompletterande skrivelse som daterats 5.5.2022 har X Ab upprepat sin uppfattning att dividendberäkningen inte kan anses utgöra juridisk rådgivning. När försäkringsavtalet ingicks hade X Ab ingen anledning att förutsätta att det hade ett behov av att upplysa försäkringsbolaget om vilka delmoment som ingår i normala bokförings- och redovisningstjänster. Försäkringsbolaget har bevisbördan för att informationsplikten här uppfyllts.
Försäkringsbolagets bemötande
Försäkringsbolaget har bestridit X Ab:s yrkande och anfört att X Ab är den enda lokala auktoriserade redovisningsbyrån och medlem i Ekonomiadministrationsförbundet. X Ab är marknadsledande inom sitt verksamhetsområde och har 40 anställda med gedigen kunskap och erfarenhet inom branschen. X Ab är ett medelstort företag med särskilt goda förutsättningar att självständigt ta del av och förstå innehållet i både skriftlig och muntlig information samt förmåga att förstå försäkringens huvudsakliga innehåll och väsentliga begränsningar. X Ab kan således inte bedömas vara en konsument. I försäkringsfrågor har X Ab företrätts av sin verkställande direktör.
Försäkringsbolaget har anfört att den som söker ersättning ska överlämna de handlingar och uppgifter som behövs för utredning av försäkringsgivarens ansvar. Att ingå avtal på annat sätt än skriftligen innebär en risk för att inte kunna prestera bevis för avtalets existens och innehåll. X Ab har inte visat på att skada uppstått hos F Ab. Försäkringsbolaget har bett X Ab inkomma med underlag som utvisar ett avtalsförhållande mellan X Ab och ägarna till F Ab. Inget sådant underlag har lämnats, så försäkringsbolaget har utgått från att ett sådant avtalsförhållande inte föreligger. X Ab har därtill underrättats om att ett avtalsförhållande inte hade förändrat utgången i ärendet, eftersom försäkringen inte omfattar juridisk rådgivning.
I försäkringsavtalet har försäkringsbolaget sammanfattat vad man uppfattat utgöra den verksamhet som X Ab önskat försäkra. Den försäkrade verksamheten är en av försäkringens väsentliga begränsningar och framkommer uttryckligen under egen rubrik i försäkringsbrevets inledning. För X Ab:s del har försäkringen tecknats med redovisning och bokföring som försäkrad verksamhet. X Ab har god kännedom om både verksamheten och gränsdragningarna mellan de olika erbjudna tjänsterna. På sin webbplats har X Ab klassificerat tjänster gällande beskattningsärenden som en övrig tjänst som kan innefatta skatteberäkningar och uppföljningar, skatterådgivning, skattedeklarationer, förhandsbesked och skattebesvär, generationsväxlingar, företagsvärderingar samt internationell beskattning. Klassificeringen visar att rådgivning om bland annat skatter är en separat tjänst i förhållande till tjänsten redovisning. Verksamhet som omfattar skatterådgivning är enligt försäkringsvillkoren av karaktären juridisk rådgivning. För att sådan verksamhet ska omfattas av försäkringen ska den särskilt anges i försäkringsbrevet som försäkrad verksamhet.
Tecknandet av försäkringen föregicks av möten och telefonsamtal mellan parterna år 2013. Försäkringsbrevet gavs till X Ab i samband med offert och i samband med tecknandet av försäkringen och har bifogats varje årlig avisering inför att försäkringen förnyas. I aviseringarna har X Ab uppmanats att kontrollera innehållet och att kontakta försäkringsbolaget vid behov. X Ab har självt definierat gränsdragningen mellan sina erbjudna tjänster och har redan av den anledningen haft orsak att, senast i samband med att det tog del av försäkringsavtalet, reagera och agera om det försäkrade verksamhetsområdet var för snävt angivet i försäkringsbrevet. De årliga aviseringarna har varit ytterligare tillfällen för X Ab att begrunda det försäkrade verksamhetsområdet. X Ab har inte framfört invändningar gällande brister eller fel i försäkringsavtalet, och försäkringsbolaget har inte haft anledning att uppfatta annat än att försäkringens upplägg motsvarade X Ab:s försäkringsbehov.
Försäkringsbolaget har i ett kompletterande bemötande 14.4.2022 anfört att informationsplikten i förhållande till företagskunder hanteras muntligen, genom att försäkringen och dess begränsningar förklaras. Dokumentationen gällande försäkringar ges skriftligen i samband med kundmötet eller skickas per post. Samtliga försäkringsvillkor, produktfaktablad och övrig information om försäkringarna finns därtill tillgängliga på försäkringsbolagets webbplats. Före skadans inträffande har försäkringsbolaget inte haft kännedom om eller särskild information om X Ab:s verksamhet eller försäkringsintresse som försäkringsbolaget medvetet har undvikit att utreda, påtala eller försäkra.
I produktfaktabladet för tilläggsförsäkringen avseende ren förmögenhetsskada presenteras försäkringen och dess begränsningar i skrift. Faktabladet tillkom efter att försäkringsavtal hade ingåtts med X Ab, men innehållet visar hur juridisk rådgivning hanteras i försäkringen.
Beslutsrekommendation
Frågeställning
X Ab, som tillhandahåller bokförings- och revisionsbyråtjänster, hade i sam-band med upprättandet av bokslut för kunden F Ab gjort ett fel som gällde beräkning av dividenden till ägarna i F Ab. I ärendet är det fråga om huruvida de skatter som till följd av felet påförts ägarna till F Ab varit en sådan skada som ska omfattas av den till X Ab av försäkringsbolaget beviljade ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada. I ärendet gäller det dessutom att bedöma om dividendberäkningen varit juridisk rådgivning som uteslutits ur försäkringen och huruvida försäkringsbolaget när försäkringsavtalet med X Ab ingicks uppfyllde sin med lagen om försäkringsavtal förenliga informationsplikt gentemot X Ab.
Tillämpliga lagrum och försäkringsvillkor
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal, i den lydelse momentet hade i lag 426/2010 när det aktuella försäkringsavtalet ingicks år 2013, ska försäkringsgivaren innan ett försäkringsavtal ingås ge försäkringssökanden den in-formation som behövs för bedömning av försäkringsbehovet och för valet av försäkring, såsom information om försäkringsformerna, premierna och för-säkringsvillkoren. När informationen ges ska uppmärksamhet även fästas vid väsentliga begränsningar i försäkringsskyddet. Dessutom ska uppmärksamhet fästas vid omständigheter som är väsentliga för valet av placeringsobjekt som eventuellt hänför sig till försäkringen, varvid den sökandes tidigare erfarenhet av och syfte med placeringen ska beaktas särskilt.
Enligt 9 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal anses försäkringsavtalet, om försäkringsgivaren eller dennes representant vid marknadsföringen av en försäkring har underlåtit att ge försäkringstagaren behövlig information om försäkringen eller har gett honom felaktiga eller vilseledande uppgifter, vara i kraft med det innehåll som försäkringstagaren hade skäl att sluta sig till utgående från den information han fått.
I punkt 2.2.1 i de allmänna avtalsvillkor som gällt från och med 1.10.2011 och som är tillämpliga på X Ab:s försäkringsavtal finns motsvarande bestämmelser om försäkringsbolagets informationsplikt som i 5 § och 9 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal.
I punkt 4 i de tillämpliga villkor för ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada som gällt för försäkringen i fråga från och med 1.3.2010 sägs följande: Försäkringen gäller för skadeståndsanspråk som framställs mot den försäkrade till följd av uppdrag i den verksamhet som anges i försäkringsbrevet.
I punkt 5.1 i försäkringsvillkoren sägs följande: Försäkringen omfattar skade-ståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada samt för person- och sakskada
- enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler
- enligt försäkrade avtal.
I punkt 6 i försäkringsvillkoren sägs följande: Försäkringen gäller inte för
- böter, viten, straffskadestånd eller skatter och ej heller kostnad för rättegång i den mån denna avser talan om straff ...
- juridisk rådgivning, såvida inte detta finns särskilt angivet i försäkringsbrevet som försäkrad verksamhet
I punkt 11 i försäkringsvillkoren sägs följande: Med juridisk rådgivning avses rådgivning rörande innehåll och tillämpning av lagar och rättssystem, skatte-regler, statliga och kommunala förordningar samt avtalsutformning.
Bedömning
1) Omfattas över huvud taget den skada som drabbat aktieägarna i F Ab av ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada?
Försäkringsbolaget har i detta fall avslagit anhållan om ersättning med hän-visning i första hand till att enligt den utredning som lagts fram i ärendet ledde det fel som X Ab vid dividendberäkningen begick inte till någon skada för F Ab som uppdragsgivare och avtalsparten. Den skada som felet medförde, dvs. att de till aktieägarna utbetalda dividenderna blev föremål för beskattning som var strängare än vad som hade planerats, drabbade ägarna till F Ab, med vilka X Ab inte haft något avtalsförhållande.
I punkt 4 i villkoren för den ifrågavarande ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada sägs det att försäkringen gäller för skadeståndsanspråk som framställs mot den försäkrade till följd av uppdrag i den verksamhet som anges i försäkringsbrevet. Enligt punkt 5.1 i försäkringsvillkoren omfattar försäkringen skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada samt för person- och sakskada enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler eller försäkrade avtal.
Nämnden anser att det i de tillämpliga försäkringsvillkoren, i motsats till vad försäkringsbolaget hävdar, inte har definierats att en skada uttryckligen ska drabba den försäkrades avtalspart för att kunna omfattas av försäkringen. Även en förmögenhetsskada som drabbat en tredje man ska därmed ersättas från försäkringen, förutsatt att skadan har orsakats under förhållanden där det för den försäkrade enligt gällande rätt uppkommer ersättningsansvar också gentemot tredje man.
Nämnden konstaterar att kutymen är att den som utför ett uppdrag svarar för ett felaktigt utförande av uppdraget endast gentemot en avtalspart. I rättspraxis har det emellertid särskilt i fråga om vissa sakkunnigtjänster ansetts att en sakkunnig, om ett uppdrag utförs oaktsamt, kan bli skadeståndsansvarig också gentemot andra, till exempel uppdragsgivarens avtalspart, för skada som denne lidit.
Högsta domstolen har i det publicerade avgörandet HD 1992:165 ansett att en bank som upprättat ett gåvobrev ansvarade för den skada som drabbade gåvotagaren eftersom banken inte handlat aktsamt vid fullgörande av upp-draget. Enligt domskälen hade det när uppdraget ingicks kunnat noteras be-träffande uppdragets innehåll och art att gåvotagaren skulle komma att bli lidande, om uppdraget fullgjordes oaktsamt. Under dessa förhållanden hade fullgörandet av uppdraget på det sätt som uppdragsgivaren förutsatte och åsyftade inneburit skyldighet för banken som uppdragstagare att även bevaka gåvotagarens intressen. För fullgörandet av denna skyldighet ansvarade banken gentemot gåvotagaren enligt principerna rörande avtalsförhållanden.
I avgörandet HD 1999:19 har högsta domstolen ålagt en redovisningsbyrå att ersätta en skada som uppdragsgivarens bolagspartner hade vållats. Redovisningsbyrån hade bland annat uppgjort ett bolagsavtal för ett kommanditbolag och ett köpebrev som gällde en andel av bolaget. I domskälen har högsta domstolen anfört bland annat att en uppdragstagare kan vara skyldig att handla eller ge upplysningar också gentemot uppdragsgivarens bolagspartner till exempel på basis av sitt eget förfarande eller uppdragets innehåll eller annars beroende på de förhållanden som hänför sig till fullgörande av uppdraget. Då kan det upp-komma en situation där uppdragstagaren i enlighet med principerna om avtalsförhållanden blir skadeståndsskyldig också gentemot uppdragsgivarens bolagspartner. Det hade klarlagts att redovisningsbyrån hade känt till att parternas avsikt hade varit att uppdragsgivarens bolagspartner inte skulle bli ansvarig för kommanditbolagets skulder. Det ansågs att redovisningsbyrån varit skyldig att påpeka för uppdragsgivarens bolagspartner att uppdraget inte gick att genomföra på det sätt som parterna förutsatte.
I det aktuella fallet har X Ab på uppdrag av F Ab upprättat ett bokslut och i samband med det beräknat beloppet av dividend som skulle betalas till aktieägarna i F Ab. Redan på basis av uppdragets art har det beträffande dividendberäkningen varit uppenbart att beräkningen har gjorts främst för att bestämma dividendens storlek i F Ab-ägarna A:s och B:s intresse så att utfallet i A:s och B:s personliga beskattning blir så fördelaktigt som möjligt. Nämnden anser att under de nämnda förhållandena är X Ab skadeståndsskyldigt för den ekonomiska skada som felet i dividendberäkningen orsakat A och B, enligt principerna för skadeståndsskyldighet i avtalsförhållanden. Utgående från detta och det som nämnden anfört angående försäkringsvillkorens innehåll anser nämnden att den skada som A och B lidit i princip omfattas av den ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada som försäkringsbolaget beviljat X Ab.
2) Frågan om huruvida försäkringsbolaget har uppfyllt informationsplikten
Medan ärendet behandlats i nämnden har försäkringsbolaget berättat att det aktuella försäkringsavtalet hade ingåtts år 2013, efter möten och telefonsamtal mellan parterna. Enligt försäkringsbolaget hanterar det informationsplikten i förhållande till företagskunder muntligen, genom att försäkringen och dess begränsningar förklaras. Dokumentationen gällande försäkringar ges skriftligen i samband med kundmötet eller skickas per post. Försäkringsvillkoren, produktfaktablad och övrig information om försäkringarna finns därtill tillgängliga på försäkringsbolagets webbplats. X Ab har bestridit att det när försäkringen ingicks gavs information bland annat om att det i försäkringsvillkoren nämns att skador som uppkommer till följd av juridisk rådgivning inte omfattas av försäkringen, om inte juridisk rådgivning särskilt anges i försäkringsbrevet.
Nämnden konstaterar att försäkringsbolaget i detta fall inte har lagt fram utredning om vilka uppgifter eller dokument angående innehållet i den ifrågavarande ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada och angående väsentliga begränsningar i vad försäkringen ersätter som år 2013 hade getts till X Ab innan försäkringsavtalet ingicks. Till denna del har det varit fråga om att fullgöra en lagstadgad plikt som ålagts försäkringsbolaget, och försäkringsbolaget har bevisbördan för den också när det gäller muntlig information som bolaget påstår sig ha gett. Avgörande betydelse med avseende på fullgörande av informationsplikten och det ingångna försäkringsavtalets innehåll kan inte till-mätas till exempel bara vilka uppgifter om innehållet i ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada som har getts i produktfaktabladet, vilket upprättats flera år efter att försäkringsavtalet ingicks.
Nämnden anser att de begränsningar gällande juridisk rådgivning och skatter som försäkringsbolaget har nämnt som grund för avgörandet vid handläggningen av X Ab:s anhållan om ersättning ska betraktas som villkor som är av väsentlig betydelse med avseende på de redovisnings- och bokföringsbyrå-tjänster som X Ab bedriver och önskat försäkra och att villkoren i fråga be-gränsar försäkringens ersättningskrets. Enligt 5 § i lagen om försäkringsavtal borde försäkringsbolaget ha gjort X Ab uppmärksamt på dem när försäkringen bjöds ut. På grund av detta och eftersom försäkringsbolaget så som ovan konstaterats inte har visat att det uppfyllt sin informationsplikt gentemot X Ab anser nämnden med stöd av 9 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal att försäkringsbolaget i detta fall, eftersom det försummat sin informationsplikt, inte har rätt att åberopa punkt 6 i villkoren för ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada, dvs. de ansvarsbegränsningar som gäller juridisk rådgivning och skatter.
3) Om tillämpning av den begränsning som gäller juridisk rådgivning
Även om utfallet i ärendet står klart redan på de grunder som nämnden ovan anför, konstaterar nämnden av tydlighetsskäl ytterligare följande med av- seende på den begränsning gällande juridisk rådgivning som försäkringsbolaget nämnt som grund för sitt ersättningsbeslut.
Försäkringsbolaget har i ärendet hänvisat också till att enligt punkt 6 i villkoren för ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada gäller försäkringen inte för juridisk rådgivning, såvida inte detta finns särskilt angivet i försäkringsbrevet som försäkrad verksamhet. Med juridisk rådgivning avses enligt definitionen i punkt 11 i försäkringsvillkoren rådgivning rörande innehåll och tillämpning av lagar och rättssystem, skatteregler, statliga och kommunala förordningar samt avtalsutformning.
Enligt den dokumentation som getts in till nämnden hade den ifrågavarande skada som ägarna till F Ab lidit berott på att X Ab vid dividendberäkningen felaktigt hade använt förmögenhetsuppgifter som var baserade på fel bokslut för F Ab. Det var inte fråga om att X Ab till exempel av misstag hade gett på fel skatteregler baserade anvisningar för dividendutbetalning eller i övrigt hade tillämpat på dividendberäkningen inverkande skatteregler eller skatte-anvisningar felaktigt. Därmed orsakades skadan inte av rådgivning om skattereglernas innehåll och tillämpning utan av ett misstag av typen räknefel vid valet av underlag för beräkningen.
Nämnden anser därmed att det inte heller i övrigt är möjligt att på ärendet tillämpa den begränsning gällande juridisk rådgivning som anges i punkt 6 i försäkringsvillkoren.
Slutledningar
Nämnden rekommenderar att försäkringsbolaget tar upp den av X Ab till försäkringsbolaget inlämnade anhållan om ersättning till ny behandling för att ersättning som är förenlig med försäkringsavtalet ska kunna betalas från den till X Ab beviljade ansvarsförsäkringen för ren förmögenhetsskada.
Försäkringsnämnden var enig.
FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN
Ordförande Raulos
Sekreterare Isokoski
Medlemmar:
Akselinmäki
Jaakkola
Makkula
Rajamäki
Sarpakunnas
Sjögren