Uppgifter om händelseförloppet

Försäkringstagaren, fastighetsservicebolaget H Ab, hade genom ett avtal som daterats 27.4.2015 kommit överens med T Ab om att bland annat övervaka funktionen i T Ab:s kyl- och fryslager. Enligt avtalet svarade H Ab för kontinuerlig mottagning och behandling av anmälningar om fel i lagrens tekniska utrustning. Akuta felsituationer skulle åtgärdas omedelbart, men enligt avtalet skulle tekniska fel som inte klassificerats som kritiska åtgärdas följande arbetsdag.

Enligt den utredning som H Ab gett hade en av dess arbetstagare 3.5.2019 kl. 18.49 fått ett automatiskt larm från T Ab:s fryslager till jourtelefonen. En annan jourhavande som inledde sitt arbetsskift hade noterat larmet och försökt logga upp sig till T Ab:s system via en fjärranslutning för att utreda felet, men misslyckats. I samband med att T Ab:s system år 2018 uppgraderades hade det varit tal om att H Ab:s dåvarande separata bolag som svarade för kyl- och värmetekniken inte behövde reagera på temperaturlarm eftersom dessa skulle hanteras separat. Därför hade H Ab:s jourhavande gjort tolkningen att larmet inte krävde omedelbara åtgärder, eftersom inga övriga larm hade kommit från fastigheten. Obefogade temperaturlarm var inte helt ovanliga, den känsliga apparaturen hade kunnat larma redan på grund av att varor hade körts in eller ut ur frysrummen.

Larmet hade emellertid orsakats av en kortslutning i fryslagrets fläktar, vilken ledde till att en manöversäkring och hela kylanläggningen slogs ut. Till följd av att temperaturen i fryslagret steg blev livsmedlen som förvarades där osäljbara.

H Ab ansökte om ersättning från ansvarsförsäkringen för verksamhet för den skada som hade drabbat T Ab. Genom ett beslut av 14.6.2019 avslog försäkringsbolaget ersättningsansökan. Försäkringsbolaget ansåg att skadan på det sätt som avses i punkt 6.18 i försäkringsvillkoren hade vållats genom H Ab:s grova oaktsamhet. Enligt försäkringsbolaget hade H Ab:s arbetsrutin lett till att H Ab inte hade utrett larmet i sådan omfattning att det var möjligt att bedöma vilken typ av larm det handlade om. En besiktning på plats borde ha företagits. Försummelsen hade inneburit en avsevärd risk för skadans uppkomst och hanteringen av larmet visade på ett stort och medvetet risktagande, där konsekvenserna var möjliga att förutse.

H Ab yrkade på ändring av beslutet med hänvisning till bland annat att de obefogade temperaturlarmen var många och att arbetstagarens förfarande hade varit förenligt med en arbetsrutin som hade överenskommits muntligen med T Ab, så det kunde inte vara fråga om grov vårdslöshet.  Det förekom inte en avsevärd risk för att skadan skulle uppstå. I sitt beslut 16.8.2019 vägrade försäkringsbolaget ändra avgörandet. Eftersom situationen vid lagret inte hade besiktats visuellt hade H Ab inte haft någon grund för att utvärdera larmets karaktär på överenskommet sätt, så försummelsen var att betrakta som grov oaktsamhet.

Kundens klagomål

H Ab har bett nämnden ge en beslutsrekommendation och bestridit att skadan vållats genom grov oaktsamhet. H Ab har anfört att dess arbetstagare hade agerat enligt instruktionerna och rutinerna för motsvarande händelser. På sin höjd var det fråga om en skada som uppkommit genom vanlig vårdslöshet.

H Ab har hänvisat till vad högsta domstolen i sitt avgörande HD 1997:103 anfört om bedömning av grov oaktsamhet i ett ansvarsförsäkringsärende. Bedömningen utgick från vilken omsorg som kunde förväntas. På grund av talrika falska alarm från kyllagret hade H Ab och T Ab kommit överens om rutiner för hur snabbt larmen skulle granskas och åtgärdas. Åtgärderna var beroende av larmens beskaffenhet. Arbetstagaren hade agerat inom ramen för vad som hade överenskommits.

Försäkringsbolaget hade inte gett någon närmare förklaring till sin uppfattning att H Ab:s rutin hade varit grovt oaktsam. Det förekom inte någon specifik omständighet som skulle ha föranlett en annan bedömning än den som arbetstagaren gjorde, och absolut inte någon som skulle ha tytt på grov vårdslöshet. Utgångspunkten för bedömningen av graden av oaktsamhet var vanlig vårdslöshet. Den som åberopar avvikelse från utgångspunkten bör visa grunderna för sin sak. I det här fallet hade försäkringsbolaget inte visat att det skulle ha någon grund för sitt beslut att inte ersätta skadorna.

I en kompletterande skrivelse som daterats 18.10.2019 har H Ab anfört att kunden fakturerades för varje behandling av ett larm, så syftet med sättet att behandla falska alarm var att spara kostnader för uppdragsgivaren. Försäkringsbolaget hade känt till arten av H Ab:s verksamhet när det beviljade försäkringen. Den risk som hänför sig till verksamheten hade således överförts till försäkringsbolaget. Att H Ab sedermera hade ingått en muntlig närmare överenskommelse med T Ab om hurdana larm som kunde behandlas senare ändrade inte avtalets struktur.

Arbetstagaren vid H Ab hade bedömt larmets art utgående från sin erfarenhet och tidigare instruktioner och överenskommelser. Förfarandet fyllde inte kriterierna för grov oaktsamhet. Inte heller var det fråga om avtalsbrott utan om en enskild arbetstagares felbedömning. H Ab svarade i egenskap av arbetsgivare för felbedömningen gentemot uppdragsgivaren.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget har anfört att det av avtalet mellan H Ab och T Ab framgick vilka typer av larm som skulle behandlas omgående och vilka som kunde behandlas följande arbetsdag. Enligt vad H Ab berättat hade parterna dessutom på grund av falska alarm överenskommit muntligen om att vissa larm kunde ignoreras. Därför var uppgifterna om vad som i verkligheten hade överenskommits mellan parterna bristfälliga.

Eftersom H Ab inte fick kontakt med T Ab:s system via fjärranslutning antog H Ab utan närmare information om typen av larm att det handlade om ett larm som kunde åtgärdas nästa arbetsdag. Senare hade det visat sig att larmet skulle ha krävt akuta åtgärder.

Försäkringsbolaget har hänvisat till de uppgifter om försäkringen som det har gett. Utgående från dem var det uppenbart att försäkringen inte ersatte alla ageranden eller former av anspråk som kunde riktas mot H Ab. Försäkringsbolaget har ansett att underlåtenheten att utreda larmets verkliga karaktär var en avgörande faktor för avslaget på ansökan om ersättning för skadan. Av den erhållna dokumentationen framgick inte någon grund för att lämna larmet outrett. Parterna hade kommit överens om att vissa larm kunde ignoreras, men detta förutsatte att larmets karaktär var känd.

H Ab hade hävdat att ärendet hade hanterats i enlighet med givna instruktioner och rutiner. Enligt försäkringsbolaget innebar detta att de tillämpade rutinerna medgav att larm i praktiken lämnas outredda. Rutinen var bristfällig och risken för resultatet av den kunde inte överföras på försäkringsbolaget. H Ab hade inte kunnat ge en godtagbar anledning till att larmet inte utreddes. H Ab:s förfarande nådde inte upp till minst den lägsta nivå som skulle ha krävts. Skadan skulle ha kunnat förhindras genom ett besök på plats. Det var rimligt att förvänta sig ett sådant.

Försäkringsbolaget har påpekat att eftersom H Ab hade yrkat på ersättning för skadan och medgett ansvar för skadan fanns det anledning att uppfatta att H Ab:s förfaringssätt inte motsvarade vad som hade överenskommits. Det var fråga om avtalsbrott. Försäkringsbolaget har ansett att H Ab:s förfaringssätt i samband med det aktuella larmet uppfyllde kriterierna för grov oaktsamhet, så skadan skulle inte ersättas från ansvarsförsäkringen.

I en kompletterande skrivelse 5.12.2019 har försäkringsbolaget anfört att H Ab i sin redogörelse till försäkringsbolaget medgett brister i både rutiner och utbildning av personalen. I sin 11.7.2019 daterade begäran om omprövning av försäkringsbolagets beslut hade H Ab medgett parternas villighet att bära risker. I praktiken hade det förväntats att försäkringen skulle bära risken, detta utan att saken först hade kontrollerats med försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget har vidhållit att brister i rutiner och arbetssätt ledde till skadan. Medvetet tagna risker kunde inte överföras på försäkringen.

Beslutsrekommendation

Frågeställning

I ärendet gäller det att bedöma huruvida skadan hade framkallats av oaktsamhet som är att betrakta som grov och huruvida försäkringsbolaget hade rätt att på basis av den neka ersättning från den ansvarsförsäkring för verksamhet som hade beviljats H Ab.

Tillämpliga lagrum och försäkringsvillkor

Enligt punkt 4 i villkoren för ansvarsförsäkring, vilka trädde i kraft 1.1.2010, gäller försäkringen för skadeståndsanspråk till följd av sak- och personskada som framställts mot den försäkrade

• och som har uppkommit i den verksamhet som anges i försäkringsbrevet
• såsom ägare, brukare eller tomträttsinnehavare av fastighet, där verksamheten bedrivs samt för byggnads- och anläggningsarbeten som utförs på sådan fastighet.

Enligt punkt 6.18 i försäkringsvillkoren ersätter försäkringen inte skador som vållas uppsåtligt eller genom grov oaktsamhet. En skada anses ha vållats uppsåtligt eller genom grov oaktsamhet bl.a. då den handling, det förfaringssätt eller den försummelse som förorsakade skadan med beaktande av omständigheterna medförde avsevärd risk för att skadan skulle uppstå.

Enligt 30 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal är försäkringsgivaren fri från ansvar gentemot en försäkrad som har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen.

Enligt 30 § 2 mom. i lagen om försäkringsavtal kan ersättningen sänkas eller förvägras om den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av grov oaktsamhet.

Bedömning

Försäkringsnämnden konstaterar att högsta domstolen i sitt beslut HD 1997:103 behandlade tolkningen av det begränsningsvillkor i samband med ansvarsförsäkring som gäller grov oaktsamhet på följande sätt:

”Högsta domstolen konstaterar att grov oaktsamhet samt gränsdragningen mellan t.ex. vållande och grov oaktsamhet inte går att definiera entydigt. Inte ens vid tillämpning av olika bestämmelser i lagen om försäkringsavtal kan gränsdragningen nödvändigtvis göras enligt samma grunder.

I skadeståndsrätten har oaktsamhet ofta betraktats som grov när agerandet har varit besläktat med uppsåtligt förfarande och därmed hänsynslöst och nonchalant med avseende på följderna. I exempelvis regeringens proposition med förslag till lag om försäkringsavtal, vilken lag trädde i kraft 1.7.1995
(RP nr 114/1993 rd s. 43), anses det att skillnaden mellan grov oaktsamhet och uppsåt inte är stor.

När man överväger att förvägra eller sänka försäkringsersättningen gäller det att beakta å ena sidan att försäkringsbolagens affärsverksamhet går ut på att offerera försäkringar och att ansvarsförsäkring tecknas just för händelse av sådana skador som det nu är fråga om. Å andra sidan får försäkringen inte leda till medveten risktagning på försäkringsgivarens bekostnad. Ansvarsförsäkringens syfte att ersätta skador som en yrkesutövare orsakat genom ett fel som han eller hon har begått kräver därmed att bara en gärning eller försummelse som visar att yrkesutövarens förfarande varit uppenbart nonchalant betraktas som grovt oaktsam.” (FINE:s inofficiella översättning)

Av de handlingar som nämnden har till sitt förfogande framgår att H Ab:s ar-betstagare efter att ha noterat den automatiska felanmälningen från T Ab:s fryslager hade försökt logga in i kundens system för att utreda orsaken till larmet. När inloggningen inte lyckades hade arbetstagaren beslutat att låta bli att utreda orsaken till larmet.

Av den skriftliga dokumentation som har getts till nämnden framgår inte huruvida arbetstagarens beslut var förenligt med det 27.4.2015 ingångna avtalet mellan H Ab och T Ab, som enligt H Ab hade kompletterats muntligen längre fram. Av de skrivelser som H Ab sänt till försäkringsbolaget framgår ändå att parterna hade kommit överens om att det inte var nödvändigt att re-agera omgående på alla larm från T Ab:s system. På basis av de uppgifter som H Ab gett om uppdraget mellan parterna har det varit fråga om en av parterna överenskommen risktagning som bottnat i strävan att minska T Ab:s kostnader för falska alarm.

På basis av de refererade omständigheter som framkommit i ärendet konstaterar nämnden att H Ab:s arbetstagare fattat ett övervägt beslut att inte beakta larmet från T Ab:s system. Nämnden anser att det i detta fall bör anses vara väsentligt med tanke på bedömningen av H Ab:s förfarande att arbetstagaren hade träffat beslutet trots att orsaken till larmet inte hade kunnat utredas. Med beaktande av det som högsta domstolen anfört i sitt ovan refererade beslut och i synnerhet den medvetna risktagningen som i detta fall grundade sig på parternas övervägande anser Försäkringsnämnden att H Ab:s förfarande med beaktande av omständigheterna i det ärende som behandlas har visat prov på en nonchalant attityd till en eventuell skada. Därmed ska H Ab anses ha framkallat skadan, om inte direkt uppsåtligen så åtminstone genom oaktsamhet som är att betrakta som grov på det sätt som nämns i punkt 6.18 i för-säkringsvillkoren.

Slutresultat

Försäkringsnämnden anser att försäkringsbolagets ersättningsbeslut är adekvat.

Försäkringsnämnden var enhällig.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Ordförande Raulos
Sekreterare Isokoski

Medlemmar:
Akselinmäki
Jaakkola
Makkula
Sarpakunnas
Sjögren