Uppgifter om händelseförloppet
Enligt skadeanmälan närmade sig den försäkrades båt en gästbåtshamn längs en smal farled. Samtidigt närmade sig en sopbåt förbindelsebryggan från en position bakom en närbelägen ö. Den försäkrade beslöt att snabbt köra undan, så han accelererade kraftigt. Efter att ha passerat sopbåtens för minskade han hastigheten drastiskt. Följden var stora svallvågor som ledde till att sidan på en båt som låg förtöjd vid bryggan skadades. Den försäkrade ansökte om att hans ansvarsförsäkring skulle ersätta kostnaderna för att reparera båten.
Försäkringsbolaget ansåg i sitt beslut av 19.11.2018 att ersättning från ansvarsförsäkringen inte betalas, eftersom det i samband med skadan inte var möjligt att i tillräcklig grad förutse att motorbåten skulle kunna orsaka skada på den förtöjda båten. Eftersom ett orsakssamband saknades är den försäkrade inte skyldig att ersätta skadan, och skadan ersätts inte från ansvarsförsäkringen.
Ärendet har tidigare behandlats i FINE utgående från den försäkrades klagomål som gällt ansvarsförsäkringen; diarienumret var FINE 016614. I den beslutsrekommendation som gavs i ärendet ansåg FINE att den försäkrade hade orsakat skadan av oaktsamhet och att skadorna på båten därmed skulle ersättas från ansvarsförsäkringen. Efter att båtägaren fått del av FINE:s beslutsrekommendation krävde han att kostnaderna för att reparera båten skulle ersättas från ansvarsförsäkringen.
Ansvarsförsäkringsbolaget utfärdade 2.5.2019 ett ersättningsbeslut enligt vilket ersättning från ansvarsförsäkringen inte betalas, eftersom kostnaderna för skadan redan har ersatts från den båtförsäkring som tecknats i ett annat försäkringsbolag. I ansvarsförsäkringsbolagets beslut anförs det dessutom att kostnaderna för vinterförvaring av båten inte omfattas av ansvarsförsäkringen eftersom den skadelidande är skyldig att begränsa skadan och båten därför måste ha reparerats redan på sommaren eller hösten utan förvaringsbehov för hela vintern.
Kostnaderna för förvaringen har alltså inte ett orsakssamband med skadan utan beror på att den skadlidande inte vidtagit skäliga åtgärder för att begränsa skadan.
Kundens yrkanden hos FINE och tjänsteleverantörens ståndpunkt
Kunden är missnöjd med försäkringsbolagets beslut och anhåller om att FINE ger en beslutsrekommendation i ärendet.
Enligt kundens klagomål är båten mycket viktig för honom, eftersom han bor långt ute i skärgården och behöver båten också i sin förvärvsverksamhet. Skadan inträffade mitt under den bästa sommarsäsongen och skadorna var sådana att kunden kunde använda båten, vilket han också var tvungen till för att få sin utkomst tryggad. Ansvarsförsäkringsbolagets behandling av skadeanmälan var så långsam att kunden efter sommaren var tvungen att vidta egna åtgärder för att reparera skadorna på båten och finansiera reparationen med sin egen försäkring.
Den närmaste och enda platsen för att reparera skadorna fanns 20 sjömil från kundens hemhamn. Kunden förde båten dit och beställde reparationen och kom överens med sitt eget försäkringsbolag att han tillfälligt kan finansiera reparationskostnaderna med sin egen båtförsäkring. Enligt kunden kom han samtidigt överens med sitt försäkringsbolag om att han skulle kräva ersättning för alla sina kostnader för båtreparationen från skadevållarens ansvarsförsäkring. Kunden har fått krav på återbetalning av reparationskostnaden från sitt försäkringsbolag och betalningstid till 31.10.2019 så att FINE ska ha hunnit behandla hans ärende.
Kunden har också fått en räkning från marinan för vinterförvaring av båten. Han blev tvungen att lämna båten där över vintern, trots att han normalt förvarar båten hemma på egen gård om vintrarna, det blir inga kostnader för det. Kostnaderna grundar sig på att kunden inte haft möjlighet att ta hem båten över vintern. Ansvarsförsäkringsbolaget har inte ersatt kostnaderna eftersom kunden borde ha minimerat skadan. Enligt kunden känner ansvarsförsäkringsbolaget inte till vare sig förhållandena i skärgården eller den stora besvikelse som både han och skadevållaren erfarit på grund av ansvarsförsäkringsbolagets negativa beslut. Det var nödvändigt att få båten reparerad efter sommarsäsongen och före båtsäsongen 2019. Därför fördes båten till marinan i månadsskiftet november–december 2018.
Kunden yrkar på att ansvarsförsäkringen ersätter kostnaderna för båtreparationen och vinterförvaringen.
I ett kompletterande brev konstaterar kunden att ansvarsförsäkringsbolaget inte har förståelse för den skadelidandes situation och inte heller tillräckliga kunskaper om ansvarsförsäkring. Kundens enda syfte var att få båten reparerad. Kunden tillägger att han lyckligtvis hade en egen båtförsäkring som tillfälligt kunde ersätta reparationskostnaderna. De uppkomna kostnaderna har varit högre, vilket enbart beror på ansvarsförsäkringsbolagets ersättningshandläggning och felaktiga beslut.
Försäkringsbolaget konstaterar i sitt svar att enligt ett e-postmeddelande från kundens försäkringsbolag har kostnaderna för reparation av båten redan ersatts i sin helhet från kundens båtförsäkring, utan avdrag för självriskandelen. I ärendet har ersättning sökts från en ansvarsförsäkring för privat-person, så kundens försäkringsbolag har inte rätt att återkräva den utbetalda ersättningen av skadevållaren, eftersom det inte är fråga om skada som framkallats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Ansvarsförsäkringsbolagets ersättningsskyldighet är inte mer omfattande än kundens, och därmed ersätts skadan inte från ansvarsförsäkringen. Vidare anser ansvarsförsäkringsbolaget att kundens eget försäkringsbolag inte har rätt att återkräva den redan utbetalda ersättningen, utan det enda syftet med arrangemanget är att kringgå bestämmelserna om regressrätt. Till den del som gäller kostnader för förvaring av båten hänvisar bolaget till sitt beslut av 2.5.2019 och anser att det inte finns något orsakssamband mellan förvaringskostnaderna och ansvarsskadan.
Avtalsvillkor och lagstiftning
Enligt punkt 420.4.1.1 i villkoren för ansvarsförsäkring ersätter försäkringen person- och sakskador som vållats en annan person under försäkringstiden och som inträffat och konstaterats inom försäkringens giltighetsområde under försäkringsperioden, och för vilken den försäkrade enligt gällande lagstiftning är ersättningsskyldig.
Enligt 2 kap. 1 § 1 mom. i skadeståndslagen (31.5.1974/412) skall den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada ersätta den, såvida icke annat följer av vad i denna lag stadgas.
Enligt 10 kap. 75 § i lagen om försäkringsavtal (28.6.1994/543) övergår den försäkrades rätt att hos tredje man kräva det ersättningsbelopp som försäkringsgivaren betalt till den försäkrade, till försäkringsgivaren endast i det fall att tredje man har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet eller enligt lag är skyldig att betala ersättning oberoende av eventuell oaktsamhet. Om begränsningar av försäkringsgivarens regressrätt i samband med vissa försäkringar stadgas i 13 a § i produktansvarslagen. (…)
Om en försäkringstagare, försäkrad eller i 33 § avsedd person har framkallat försäkringsfallet eller åsidosatt en skyldighet som anges i 4 kap., får försäkringsgivaren helt eller delvis återkräva den skadeförsäkringsersättning som han betalt till en försäkrad som avses i 62 §. Försäkringsgivaren får med stöd av regressrätten återkräva hela ersättningen, om försäkringsgivaren på de grunder som anges i 4 kap. skulle vara fri från ansvar eller berättigad att vägra betala ersättning. Om ersättningen hade nedsatts enligt 4 kap., får försäkringsgivaren återkräva den del av ersättningen som motsvarar nedsättningen.
Beslutsrekommendation
I ärendet är det fråga om att bedöma huruvida de från kundens egen ansvarsförsäkring ersatta kostnaderna ska ersättas också från skadevållarens ansvarsförsäkring. Det är dessutom fråga om huruvida kostnaderna för vinterförvaring av båten ska ersättas på basis av ansvarsförsäkringen.
Försäkringen ersätter skador som en privatperson vållat en annan person och som konstaterats under försäkringstiden och för vilka den försäkrade enligt gällande lagstiftning är ersättningsskyldig.
Enligt 5 kap. 5 § i skadeståndslagen ska vid sakskada ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.
Rätten till ersättning gäller endast faktiska skador, alltså skador vars förekomst går att visa på ett tillförlitligt sätt. När en lös sak har skadats iakttas principen om full ersättning, enligt vilken den skadelidande ska försättas i en sådan ekonomisk ställning som hen skulle ha varit i utan skadan. Samtidigt gäller ett berikningsförbud, enligt vilket den skadelidande inte ska dra extra nytta av ersättningen för skadan, och om hen på grund av skadan får ersättning också från andra håll, t.ex. från sina egna föremålsförsäkringar, får det sammanräknade ersättningsbeloppet inte överstiga den faktiska skadan.
FINE konstaterar att kunden i det aktuella fallet har sökt ersättning för de till följd av skadan uppkomna kostnaderna från sin egen båtförsäkring och att skadan i sin helhet har ersatts från båtförsäkringen, utan avdrag för självrisk. Kunden har inte rätt till en ersättning som är större än det belopp som skadan uppgått till. Eftersom skadan redan har ersatts från kundens egen båtförsäkring har kunden inte rätt till ersättning från ansvarsförsäkringen för de kostnader som skadan medfört.
FINE konstaterar dessutom att försäkringsbolagets ersättningsbeslut i princip binder försäkringsbolaget. Ersättningsbeslutets principiella bindande verkan kan emellertid kullkastas t.ex. på basis av bestämmelser i lagen om försäkringsavtal, sådana ogiltighets- eller jämkningsgrunder som är förenliga med lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929) eller på basis av eventuell ny utredning som erhållits efter att ärendet avgjorts.
Enligt FINE:s uppfattning föreligger det i ärendet nu inga omständigheter av ovannämnda slag på grund av vilka kundens eget försäkringsbolag skulle kunna vägra den redan utbetalda försäkringsersättningen och yrka på att den återbetalas. FINE konstaterar att det utfärdade ersättningsbeslutet i ärendet är att betrakta som bindande och att det i det aktuella fallet därmed inte kan krävas att kunden återbetalar till försäkringsbolaget de ersättningar som bolaget redan har betalat från båtförsäkringen, även om det längre fram ansågs att skadan skulle ersättas också från ansvarsförsäkringen.
I ärendet är det också fråga om att ersätta kostnaderna för vinterförvaring av båten.
FINE konstaterar att enligt gällande rätt är den som yrkar ersättning skyldig att bevisa skadebeloppet och orsakssambandet mellan skadan och skadevållarens förfarande eller försummelse. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer är den skadelidande också skyldig att genom sina egna åtgärder förhindra och begränsa uppkomsten av skada. När det gäller sakskador kan detta betyda t.ex. att reparationsåtgärder vidtas skyndsamt för att förhindra att skadan förvärras. FINE konstaterar ytterligare att skadevållaren och ansvarsförsäkringsbolaget i princip inte är skyldiga att ombesörja åtgärder för reparation av den skadade egendomen. Utgångspunkten är att den skadelidande själv låter reparera sin egendom och därefter yrkar på ersättning av skadevållaren. Skadeståndsansvaret innebär en skyldighet att ersätta reparationskostnaderna, inte att utföra själva reparationsarbetet.
Utgående från den utredning som FINE har tillgång till inträffade skadan 2.7.2018. Enligt kundens redogörelse bor han i skärgården och behöver båten för att transportera både människor och varor. Båten gick att använda trots skadorna och kunden använde den under sommarsäsongen för att trygga sin inkomstnivå. I november–december 2018 förde kunden båten till marinan för att repareras, och det blev nödvändigt att vinterförvara båten där för att den under vintern inte kunde flyttas de 20 sjömilen tillbaka till kundens gårdsplan.
Enligt FINE:s uppfattning har kunden försökt begränsa den ekonomiska skada som ansvarsskadan har föranlett honom genom att fortsätta att använda båten i sin näringsverksamhet under sommarsäsongen 2018. FINE har emellertid inte fått någon utredning om hur lång den av kunden nämnda sommarsäsongen är och huruvida kunden använde båten i sin närings-verksamhet också efter säsongen. Inte heller har det redogjorts för huruvida båtreparationen skulle ha kunnat utföras redan tidigare på hösten, så att båten skulle ha hunnit föras tillbaka till hemhamnen före vintern.
På de grunder som nämns ovan anser FINE att kostnaderna för vinterförvaring av båten inte omfattas av ansvarsförsäkringen, utgående från den tillgängliga utredningen.
Slutresultat
FINE rekommenderar ingen ändring i försäkringsbolagets beslut.
FINE
Försäkrings- och finansrådgivningen
Sektionschef Hanén
Föredragande Hyytiäinen