Uppgifter om händelseförloppet

I februari 1980 tecknade A (f. 1937) ett individuellt pensionsförsäkringsavtal med försäkringsbolaget B. Avtalet gick ut på att A skulle börja lyfta pension vid 65 års ålder och därefter få en månatlig pension. Denna målsatta månatliga pension skulle uppnås förutsatt att A skulle betala försäkringspremier enligt betalningsplan. Ytterligare fanns det ett indexvillkor i avtalet. Enligt avtalet var pensionen livslång vilket inneburit att B:s skyldighet att betala månatlig pension som bolaget förbundit sig till i försäkringsavtalet skulle fortsätta så länge A lever.

Under avtalets giltighetstid bestämde sig A för att tidigarelägga pensionen att börja vid 58 års ålder. Försäkringspremier betalades fram till år 1995 då den månatliga pensionen börjades betala ut.

År 1987 överfördes det individuella pensionsförsäkringsbeståndet till livförsäkringsbolaget C. År 1999 fusionerade livförsäkringsbolaget C med livförsäkringsaktiebolaget D. Enligt A, upptäckte han då för första gången uttrycket ”kundåterbäring” i försäkringshandlingar. Termen användes istället för ”indexhöjning”. I samband med den terminologiska ändringen noterade A att den årliga indexförhöjningen hade blivit mycket modest jämfört med tidigare års siffror. A var medveten om att förhöjningarna skulle växla från år till år och blev därmed inte så bekymrad.

Några år senare märkte A att avtalet inte indexjusterades alls längre. Han var säker på att avtalsvillkorna eller tolkning av dem hade blivit ändrade av misstag. A bad försäkringsbolaget i olika omgångar ge en förklaring till hur avtalets historik ser ut samt ett svar om varför avtalet inte längre indexjusterades i enlighet med det som ursprungligen avtalades. Enligt alla svar A fick från försäkringsbolaget var avtalet helt oförändrat. Avtalsvillkoren samt beräkningsgrunderna följde fortfarande det avtal som ingåtts mellan parterna år 1980.

Kundens yrkanden hos FINE och tjänsteleverantörens ståndpunkt

A:s klagomål

A anhåller om en beslutsrekommendation i ärendet. Till grund för sitt klagomål har A anfört följande.

A anser att försäkringsbolaget har ensidigt ändrat avtalets innehåll eller dess tolkning av vad som gäller det ursprungliga indexvillkoret. Enligt A har avsikten med avtal därmed blivit totalt förändrad. Det utlovade inflationsskyddet i form utav årlig indexgottgörelse baserad på levnadskostnadsindexen helt uteblivit sedan 2008. Ett pensionsförsäkringsavtal med minskad köpkraft motsvarar inte det avtal han avtalat om med försäkringsbolaget B år 1980.

Innan avtalet träffades hade A haft diskussioner och underhandlingar med B:s representanter sedan december 1979. I samband med avtalsförhandlingar klargjorde han för försäkringsbolaget att hans övergripande prioritet med avtalet var att pensionen skulle skyddas mot inflationens negativa verkningar. Försäkringsbolaget övertygade A både i ord och i skrift om att ett indexvillkor uppbyggt av flera faktorer skulle till en väsentlig grad i genomsnitt bibehålla pensionens köpkraft.

A hänvisar till de ursprungliga försäkringsvillkoren för individuell försäkring samt indexvillkoren för pensionsförsäkring och konstaterar att inflationsskyddet och indexvillkoret är med i det ursprungliga avtalet. Han hänvisar även till offert daterat 3.1.1980 där försäkringsbolaget indikerar att indexförhöjningarna enligt deras index landar någonstans vid 70-90 % av levnadskostnadsindex. Även i en annan tabell uppskattar försäkringsbolaget att förhöjningar ska vara 85 % av levnadskostnadsindex. A anser att den historiska statistiken som framgår av de handlingar som getts till honom innan avtalet träffades, visar tydligt hur indexet skulle utvecklats jämfört med levnadskostnadsindex och arbetspensionsindex.

A konstaterar att avtalet var i kraft i sin ursprungliga form fram till år 1999 då försäkringsgivaren blev livförsäkringsaktiebolaget D. I samband med bolagsarrangemanget etablerades för pensionen en för honom främmande struktur. Begreppet indexförhöjning utbyttes mot termen kundåterbäring. Ytterligare började man prata om skälighetsprincipen och om en beräkningsränta på 4,5 % som aldrig delgetts honom tidigare. Detta i kombination med att förhöjningarna nollställdes resulterade i att A var säker på att avtalsvillkor eller tolkning av dessa av misstag ändrats. Sedan ändringen, det vill säga under de senaste 17-20 år, har det inte funnits något inflationsskydd i avtalet.

A är missnöjd med den nuvarande kundåterbäringsmodellen samt att han inte har fått någon förhöjning för pensionen de senaste åren. Han betonar att för honom var indexbindningen den absolut viktigaste delen i avtalet. Som skattskyldig i Kanada var t.ex. rätten till skatteavdrag för försäkringspremierna fullständigt irrelevant för honom. Försäkringsbolaget B delade totalt hans uppfattning om avsikten med avtalet.

Parternas gemensamma avsikt med avtalet och de ursprungliga villkoren inte kan ignoreras på grund av omständigheter som försäkringbolaget inte förutsett då avtalet ingicks. Att avtalet bytt händer flera gånger kan inte heller påverka hur avtalet tolkas eller vilka villkor som tillämpas. A tolkar den nuvarande situationen så att avtalet brutits.

A yrkar att FINE rekommenderar försäkringsbolaget att till honom betala som kompensation en engångsavgift på 5.206,00 euro samt en månatlig pension på 745,00 euro från och med juli 2019. Därefter tillämpas försäkringsbolagets kundåterbäringsmodell för pensionen trots att den strider mot avsikten i det ursprungliga avtalet.

A:s kompletterande inlagor

A har tagit del av försäkringsbolagets bemötande och därvid lämnat in till FINE ett flertal kompletterande bilagor i ärendet. Huvudpoängen med dessa är att redogöra för de avtalsmässiga grunder och omständigheter som rådde då avtalet förhandlades och ingicks vid årsskiftet 1979-1980. A påpekar att normer, företagskulturen och världen i allmänhet såg mycket annorlunda ut då och att de dåvarande omständigheterna samt parternas gemensamma avsikt måste tas till grunden när ärendet bedöms och avgörs. Dagens normer kan inte tillämpas på ett avtal som träffades för närmare 40 år sedan. A menar vidare att även hans dåvarande yrkesprofil och personliga egenskaper bör tas i beaktande när ärendet avgörs. Han var en framstående profil i det finska näringslivet vilket ledde till att han hade möjlighet att diskutera och förhandla om avtalet på hög nivå.  

A hänvisar även till ändringar i försäkringens skattebehandling som skedde efter livförsäkringsbolaget C hade fusionerat med livförsäkringsaktiebolaget D år 1999. Orsaken för ändringarna var enligt A att försäkringsbolaget gett skatteförvaltningen felaktig information och klassificerat den pension som betalas till honom felaktigt. A anser att ändringarna i beskattningen fungerar som ett slags bevis på att villkoren i försäkringen har ändrats ensidigt av försäkringsbolaget.

A gör gällande att det alltid har varit klart för honom att försäkringen inte är bunden till ett objektivt officiellt index. Han förstod att levnadskostnadsindexet endast var en utgångpunkt eller en riktlinje när det gäller indexförhöjningar. Han insåg att indexvariationer i vardera riktningen kunde ske baserat på försäkringsgivarens årliga lönsamhet. Emellertid ansåg han att hänvisning till levnadskostnadsindexet var en slags bekräftelse från försäkringsgivarens sida om att försäkringsgivaren förstår och strävar efter att pensionen i så hög grad som möjligt ska bibehålla sin köpkraft. Försäkringsbolaget har ändå börjat tolka avtalet enligt normer som inte har någonting gemensamt med avsikten som A delade med den ursprungliga försäkringsgivaren B. Detta har resulterat till en fundamental ändring i andan av avtalet och skadat A ekonomiskt.

Försäkringsbolagets bemötande

I sitt bemötande bestrider försäkringsbolaget A:s yrkande.

Försäkringsbolaget konstaterar att både försäkringspremierna och försäkringsskyddet, dvs. den målsatta pensionen, har under premietiden justerats med indexjusteringar.

Enligt indexvillkoret som tillämpas i avtalet jämförs försäkringsskyddet och försäkringspremien med levnadskostnadsindexet en gång om året och efter jämförelsen fastställs den indexhöjningsprocent som tillämpas på försäkringarna. Enligt indexvillkoret kan tillämpningen av indexvillkoret begränsas, om dess tillämpning inte längre är förenlig med de soliditets- och skälighetsprinciper som förutsätts i försäkringsbolagslagen. Försäkringsbolaget har inte förbundit sig till något bestämt index eller någon bestämd indexjusteringsnivå, varför försäkringsgivaren inte har gett något Iöfte om nivån på kommande indexjusteringar. För indexets utveckling redogörs endast för den historiska utvecklingen.

A har gjort gällande att B:s representant och hans chef skulle ha försäkrat honom att han kan förlita sig på höjningar som utgör 70-90 % av uppgången i levnadskostnadsindexet. Enligt försäkringsbolaget har A getts en fullständigt korrekt bild av försäkringens värdebeständighet när försäkringsavtalet ingicks. A kan inte ha fått en motiverad uppfattning att bolaget skulle ha avgett ett löfte om nivån på de framtida indexhöjningarna. A:s påståenden om diskussionerna med bolagets representant på 1980-talet är hans ensidigt framlagda påståenden. Enligt försäkringsbolaget har bolagets representanter inte gett eller ens kunnat ge något löfte om nivån på bolagets indexjusteringar i framtiden.

Enligt försäkringsbolaget har fusionen och bolagets namnbyte genomförts med iakttagande av gällande bestämmelser och införts i handelsregistret på behörigt sätt. Varken i samband med bolagsarrangemang eller namnbyte ändrades villkor för ifrågavarande individuella pensionsförsäkring på något sätt. På försäkringen tillämpas fortfarande försäkringsvillkoren för individuell försäkring samt indexvillkoren för liv- och pensionsförsäkring.

Ytterligare konstaterar försäkringsbolaget att termen indexvillkor var allmänt använt i de försäkringsavtal som såldes av olika bolag på 1980- och 1990-talet. På 2000-talet slopades termen indexvillkor och ersattes med termen kundåterbäring. Med indexvillkor har man inte avsett att försäkringen skulle vara bunden till ett bestämt allmänt index, utan syftet har varit att berätta att försäkringspremierna och förmånerna justeras årligen. Kundåterbäring är således synonymt med de tidigare använda termerna indexvillkor, indexjuste-ring och indexhöjning. Förändringen i terminologin har inte på något sätt in-verkat på innehållet i de villkor som tillämpas i avtalet.

Försäkringsbolagets styrelse beslutar om kundåterbäringarna. Fram till 1994 förutsatte lagstiftningen att bolaget årligen ansökte om fastställelse av räkneregeln för kundåterbäringen (indexjusteringen) av social- och hälso-vårdsministeriet. I dagens läge fastställs kundåterbäringarna inte av social- och hälsovårdsministeriet, utan Finansinspektionen underrättas årligen om de kundåterbäringar som beviljats.

Försäkringsbolaget har inte heller gett något löfte om att kundåterbäringen (indexjusteringen) alltid skulle vara positiv, utan kundåterbäringen kan också utgöra 0 %. I praktiken har kundåterbäringen hos de finländska livförsäkringsbolagen de facto redan i flera år varit 0 % i samtliga försäkringar som har en fast beräkningsränta på 4,5 %. A:s försäkring hör just till dessa försäkringar som löper med en fast beräkningsränta på 4,5 % och där kundåterbäringar de senaste åren inte har beviljats på grund av den låga räntenivån. Enligt 13 kap. 2 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen ska när beslut fattas om tilläggsförmåner på försäkringar för vilka det enligt försäkringsavtalet finns en rätt till eventuella tilläggsförmåner som ges på basis av det överskott som försäkringarna genererar i fråga om totalbeloppet och fördelningen av de tilläggsförmåner som ges på dessa försäkringar, i skälig omfattning beaktas beloppet av och sättet på vilket överskottet av dessa försäkringar uppkom. Tilläggsförmånerna får inte äventyra möjligheterna att uppfylla kapitalkraven enligt 11 kap. eller kontinuiteten i nivån på tilläggsförmånerna.

Försäkringsbolaget har inte förbundit sig till en kundåterbäring som överstiger 0 %. Kundåterbäringarna är på försäkringen baserade tilläggsförmåner, vars belopp försäkringsbolaget kan besluta årligen och som också kan vara 0 %.

Bolagets styrelse beslutar årligen om beloppet av kundåterbäringen. På be-loppet av kundåterbäringen inverkar i praktiken bl.a. den allmänna räntenivån, placeringsverksamhetens utfall på lång sikt, storleken på försäkringens beräkningsränta, bolagets soliditet samt skälighetsprincipen och kontinuitetsprincipen enligt försäkringsbolagslagen.

Enligt 13 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen iakttas vid liv- och pensionsförsäkring skälighetsprincipen i fråga om sådana försäkringar som enligt försäkringsavtalet har rätt till tilläggsförmåner som ges på basis av överskott. De tilläggsförmåner som ges får inte äventyra kontinuiteten i nivån på tilläggs-förmånerna.

Den allmänna räntenivån är en betydande faktor vid beslutet om kundåterbäring, eftersom den skapar grunden för de framtida intäkterna av placerings-verksamheten. De gällande solvensreglerna förutsätter att bolaget utökar sitt solvenskapital, om de långa räntorna ligger nära eller under försäkringarnas beräkningsränta.

Försäkringsbolaget har i sitt bemötande bifogat en tabell i vilken redogörs för kundåterbäringarna på pensionen i A:s pensionsförsäkring samt försäkringens totalavkastning. Som jämförelse presenteras även räntan på finska statens tioåriga obligationslån sedan 1992.

Försäkringsbolaget konstaterar att nedgången i kundåterbäringarna har be-rott huvudsakligen på nedgången i den allmänna räntenivån. Den i förhållande till räntenivån höga beräkningsräntan har således inneburit att nivån på kundåterbäringen blivit lägre än vad som varit fallet under tider med en högre räntenivå. Betraktat över tid har försäkringsbolaget lyckats väl i sin placeringsverksamhet och vid upprätthållandet av sin solvens. En hög solvens har möjliggjort utbetalning av beräkningsränta och kundåterbäring också i de situationer där placeringsverksamheten inte har genererat tillräcklig avkastning.

Även om inget löfte har getts om bibehållet realvärde på pensionerna, är det vid bedömningen av pensionens realvärde skäl att beakta att pensionsbeloppet redan innefattar en avkastning enligt beräkningsräntan på 4,5 % på de in-flutna pensionsbesparingarna. Levnadskostnadsindexet har från oktober 1970 till oktober 2018 stigit från poängtalet 554 till poängtalet 1960, dvs. 253,8 %. A:s pensionspost som höjts med kundåterbäringarna har under samma tid stigit med 189,6 %, dvs. förändringen i pensionen (besparingarna) har varit 74,7 % av förändringen i levnadskostnadsindexet. Värdebeständigheten har sålunda varit rätt god och motsvarat ett gott inflationsskydd.

Med stöd av det som framförts ovan och med hänvisning till de utredningarna bifogats bemötandet, anser försäkringsbolaget sig ha handlat i ärendet i enlighet med lagen och försäkringsvillkoren. Försäkringsbolaget anser att A:s krav på engångsersättning och höjning av pensionen är obefogade.

Försäkringsbolagets kompletterande inlagor

Försäkringsbolaget har tagit del av A:s kompletterande skrivelser och därvid anfört i huvudsak följande.

I tilläggsskrivelserna påstår A att försäkringsbolaget gett skatteförvaltningen felaktig information och klassificerat den pension som betalas till honom felaktigt samt att detta bevisar att även försäkringsvillkoren har ändrats.

Försäkringsbolaget meddelar årligen pensioner från frivilliga pensionsförsäkringar som pension till skatteförvaltningen och verkställer en förskottsinnehållning enligt uppgifter från skatteförvaltningen. Inga fel har inträffat vid anmälan. Ytterligare konstaterar försäkringsbolaget att beskattningen inte är en del av försäkringsavtalet och att försäkringsvillkoren inte har ändrats trots ändringar i skattelagstiftningen. Försäkringsbolaget hänvisar till skatteförvaltningens anvisningar om beskattning av pensionsinkomster i internationella situationer samt skatteavtalet mellan Finland och Kanada från 2006 och konstaterar att bolaget har handlat i enlighet med gällande skattelagstiftning och skatteförvaltningens anvisningar.

Avtalsvillkor och lagstiftning
 

Eläkevakuutuksen indeksiehto

1 §. Vakuutusturvaa (so. niitä suorituksia, joihin yhtiö vakuutussopimuksessa on sitoutunut) ja vakuutusmaksua verrataan elinkustannusindeksiin seuraavasti:

1. Vertailun ajankohta on kerran vuodessa, klo 0 sinä päivänä, jolloin kalenterivuoden ensimmäinen vakuutusmaksu erääntyy (= vertailuhetki); jos kuitenkin vakuutusmaksut on maksettu loppuun, on vertailuhetki klo 0 tammikuun 1. päivänä.
2. Vertailun perustana ovat elinkustannusindeksin (lokakuun 1951 = 100) lokakuun arvot siten, että vakuutuksen perusindeksinä pidetään vakuutuksen myöntämispäivää lähinnä edeltäneen kalenterivuoden lokakuun indeksiä ja vertailuindeksinä vertailuhetkeä lähinnä edeltäneen kalenterivuoden lokakuun indeksiä.
3. Mikäli vakuutusturvan ja vakuutusmaksun tarkistuksessa täysin seurattaisiin elinkustannusindeksiä, olisi niiden vertailuhetkestä alkaen oltava yhtä monta prosenttia perusmääristään (so. niistä määristä, jotka olisivat voimassa ilman indeksiehtoa) kuin vertailuindeksi on perusindeksistä.

2 §. Sen jälkeen, kun 1 §:ssä mainittu vertailu on suoritettu, määritetään sosiaali- ja terveysministeriön vahvistamien perusteiden mukaisesti vakuutuksiin sovellettava indeksikorotusprosentti ottamalla huomioon yhtiön sijoituksiin sisältyvät indeksikorotukset sekä ne varat, jotka yhtiön hallintoneuvosto osoittaa käytettäväksi vakuutusten hyväksi tässä muodossa.

Vakuutusturvaa ja vakuutusmaksua ei koroteta yli 1 §:n c-kohdassa mainitun tason eikä niitä alenneta perusmääriään pienemmiksi. Indeksikorotusprosentti ilmoitetaan kokonaisina prosentteina.

3 §. Jos yhtiökokous toteaa, ettei indeksiehdon soveltaminen vakuutusturvaan enää ole vakuutusyhtiölain edellyttämien turvaavuus- ja kohtuusperiaatteiden mukaisesti mahdollista, rajoitetaan indeksiehtoa seuraavan kalenteri-vuoden alusta sosiaali- ja terveysministeriön vahvistamien perusteiden mukaisesti.

Jos lainsäätäjän toimenpiteiden takia on kokonaan tai osittain poistettava yhtiön antamiin lainoihin sisältyvät indeksikorotukset, lasketaan sosiaali- ja terveysministeriön vahvistamien perusteiden mukaan, onko ja mihin määrään vakuutusturvaan indeksiehdon perusteella tullut korotus sen johdosta alennettava. Vakuutetun hyväksi otetaan tällöin huomioon yhtiön sekä vakuutus-maksuista että indeksiehtoisista lainoista saamat indeksikorotukset.

Indexvillkor för pensionsförsäkring (inofficiell översättning)

1 §. Försäkringsskyddet (dvs. de prestationer som bolaget har förbundit sig till i försäkringsavtalet) och försäkringspremien jämförs med levnadskostnadsindexet enligt följande:

1. Jämförelsen görs en gång om året kl. 00.00 den dag när kalenderårets första försäkringspremie förfaller till betalning (= jämförelseindex); om emellertid försäkringspremierna har betalats slut, är jämförelsetidpunkten kl. 00.00 den 1 januari.
2. Jämförelsen baserar sig på levnadskostnadsindexets värde i oktober (oktober 1951-100) sålunda att försäkringens basindex är indexet för oktober det kalenderår som närmast föregår datumet för försäkringens beviljande.
3. Om man i justeringen av försäkringsskyddet och försäkringspremien till fullo skulle följa levnadskostnadsindex, skulle de från och med jämförelse-tidpunkten ligga lika många procent från sina basbelopp (dvs. från de be-lopp som hade gällt utan indexvillkoret) som jämförelseindexet ligger från basindexet.

2 §. Efter att i 1 § nämnda jämförelse har gjorts bestäms i enlighet med de grunder som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet den indexhöjningsprocent som tillämpas på försäkringarna med beaktande av de index-höjningar som ingår i bolagets placeringar samt de tillgångar som bolagets förvaltningsråd anvisar att användas till godo för försäkringarna i denna form.

Försäkringsskyddet och försäkringspremien höjs inte över i 1 § punkt c nämnda nivå och de sänks inte under basbeloppen. Indexhöjningsprocenten uppges i hela procent.

3 §. Om bolagsstämman konstaterar att det i enlighet med de soliditets- och skälighetsprinciper som förutsätts i försäkringsbolagslagen inte längre är möjligt att tillämpa indexvillkoret på försäkringsskyddet, begränsas indexvillkoret från början av nästa kalenderår enligt de grunder som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet.

Om på grund av lagstiftarens åtgärder de indexhöjningar som ingår i lån beviljade av bolaget i sin helhet eller delvis måste slopas, beräknas enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt huruvida och till vilket belopp höjningen av försäkringsskyddet på basis av indexvillkoret ska sänkas med anledning av detta. Till den försäkrades fördel beaktas då de indexhöjningar som bolaget erhållit från både försäkringspremier och indexvillkor.

Avgörande                        

Frågeställning

I ärendet är det fråga huruvida försäkringsbolaget har i försäkringsavtalet åtagit sig skyldigheten att förhöja A:s pensionsbesparingar årligen med indexjusteringar som är bundna till levnadskostnadsindex.

Dokument

Tvisteärenden som FINE har fått för behandling avgörs utgående från skriftligt material som parterna gett in till FINE. I det ifrågavarande fallet har FINE följande avtalshandlingar och andra dokument till sitt förfogande:

- Försäkringsvillkor för en individuell försäkring (Yksilöllisen vakuutuksen vakuutusehdot)
- Indexvillkor för pensionsförsäkring, 3.1979, sida 1 (Eläkevakuutuksen indeksiehto, 3.1979, sivu 1)
- Kostnadskalkylen daterad 3.1.1980
- Bilagan om indexutvecklingen i frivillig pensionsförsäkring (Liite, TEL-indeksin ja elinkustannusindeksin sekä vakuutusyhtiön vapaamuotoisen indeksin kehitys yksilöllisessä eläkevakuutuksessa)
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 2.3.1983
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 30.1.1986
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 10.2.1987
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 17.3.1987
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 10.2.1992
- Ett brev från försäkringsbolaget daterat 21.3.1994
- Ansökan om förtida ålderspension daterad 23.4.1995
- Pensionsbeslutet daterat 23.8.1995
- Verifikat över pension från Finland daterat 31.12.1999
- Meddelande om utbetald pension daterat 21.12.2004
- A:s och försäkringsbolagets brevväxling mellan åren 2008-2019

Bedömning av ärendet

A har gjort gällande att försäkringsbolaget inte har fullföljt sina muntligen utlovade avkastningsnivåer som framkommer även i försäkringens försäljningsmaterial och försäkringsvillkor. A har hävdat att försäkringbolaget har ensidigt ändrat försäkringsvillkoren eller tolkning av dem vilket har lett till att försäkringens köpkraft har sjunkit. A anser att pensionsförsäkringsavtal utan inflationsskydd inte motsvarar det avtalet han avtalat om eller den avsikten parterna gemensamt hade med avtalet då avtalet träffades år 1980. 

Försäkringsbolaget har gjort gällande att bolaget inte har förbundit sig till en indexförhöjning eller kundåterbäring som överstiger 0 %. Villkor för ifrågavarande individuella pensionsförsäkringen har inte ändrats på något sätt. Förändringar i terminologin har inte heller inverkat på innehållet i de villkor som tillämpas i avtalet.

FINE konstaterar att utgångspunkten är att försäkringsbolagets betalningsskyldighet och dess omfattning bestäms utifrån vad som överenskommits i försäkringsavtalet, dvs. i försäkringsbrevet, försäkringsvillkoren och eventuella andra avtalshandlingar.

Av 1 § i indexvillkoren för pensionsförsäkring som tillämpas i A:s försäkringsavtal framgår att de prestationer som bolaget har förbundit sig till i försäkringsavtalet dvs. det månatliga pensionsbeloppet jämförs årligen med levnadskostnadsindexet. I punkt 1 § c konstateras närmare att om man i justeringen av försäkringsskyddet till fullo skulle följa levnadskostnadsindex, skulle de från och med jämförelsetidpunkten ligga lika många procent från sina basbelopp (dvs. från de belopp som hade gällt utan indexvillkoret) som jämförelseindexet ligger från basindexet.

Enligt 2 § i indexvillkoren bestäms den indexhöjningsprocent som tillämpas på försäkringarna efter att i 1 § nämnda jämförelse har gjorts. Beslutet görs i enlighet med de grunder som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet med beaktande av de indexhöjningar som ingår i bolagets placeringar samt de tillgångar som bolagets förvaltningsråd anvisar att användas till godo för försäkringarna i denna form.

Av 3 § i indexvillkoren framgår vidare att försäkringsbolaget har rätt att begränsa tillämpningen av indexvillkoret om dess tillämpning inte längre är förenlig med de soliditets- och skälighetsprinciper som förutsätts i försäkringsbolagslagen.

Av de ovannämnda villkoren framgår att prestationer som bolaget har förbundit sig till i försäkringsavtalet jämförs årligen med levnadskostnadsindexet. Detta innebär dock inte att försäkringsbolaget skulle ha åtagit sig skyldigheten att betala en indexförhöjning varje år. Avsikten med indexvillkoret har däremot varit att ge försäkringsbolaget en möjlighet att årligen justera både försäkringspremierna och pensionsförmånerna.

FINE konstaterar att av ordalydelsen i de ovannämnda villkoren framgår tydligt att försäkringsbolaget inte har bundit sig till att betala en indexförhöjning som alltid skulle ligga på en viss nivå jämfört med uppgången i levnadskostnadsindexet. Det definieras inte heller någon minimigräns för de eventuella indexhöjningarna i relation till levnadskostnadsindexet eller några andra beräkningsgrunder för hur uträkning av indexhöjningsprocent skulle ske. Det föreskrivs däremot uttryckligen att en eventuell indexförhöjning bestäms årligen och att försäkringsbolaget har även rätt att begränsa tillämpning av indexvillkoret på försäkringsskyddet. Detta innebär att indexhöjningen även totalt kan utebli.

För tydlighets skull konstaterar FINE att ett villkor som kallas för ett indexvillkor är allmänt använt i frivilliga pensionsförsäkringar som ingåtts på 1980-talet. Indexvillkoret var godkänt av den ansvariga tillsynsmyndigheten och dess principer var allmänt vedertagna. Även om indexvillkorets namn kan uppfattas ha en viss koppling till inflationen ska man inte dra slutsatsen att minimibelopp av tilläggsförmåner i försäkringen alltid skulle definieras i enlighet med de årliga ändringarna i levnadskostnadsindexet.   

I den gällande försäkringsbolagslagen stadgas inte längre om ett förfarande enligt vilket en myndighet skulle fastställa grunder för förmåner som försäkringsbolag ska betala ut till sina kunder. Istället för termen indexvillkor används nuförtiden termen kundåterbäring. Förfarandet gällande kundåterbäringen uppfyller i princip den funktionen som det tidigare indexvillkoret haft i frivilliga pensionsförsäkringar. Försäkringsbolagets styrelse beslutar årligen om eventuella kundåterbäringarna och finansinspektionen underrättas om de kundåterbäringarna som beviljats. Förändringen i terminologin och förfarandet har inte på något sätt inverkat på innehållet i de villkor som tillämpas i A:s försäkringsavtal eller tolkning av dem.

A har även hänvisat till det materialet han fick från försäkringsbolaget innan avtalet ingicks och under försäkringens giltighetstid samt till de diskussionerna han hade med bolagets representanter vid årsskiftet 1979-1980.

I kostnadskalkylen daterad 3.1.1980 konstateras att ”Yksilölliseen eläkevakuutukseen sovelletaan yksilöllisen vakuutuksen vakuutusehtoja sekä henki- ja eläkevakuutuksen indeksiehtoa. Eläkettä ja vakuutusmaksuja korotetaan vuosittain sosiaali- ja terveysministeriön vahvistamalla prosentilla. Korotus on viime vuosina ollut n. 70-90 % elinkustannusindeksin noususta.”. I bilagan om indexutvecklingen i den frivilliga pensionsförsäkringen finns en indextabell som visar utvecklingen och den procentuella årliga ökningen av levnadskostnadsindexet samt utvecklingen av indexförmånen i A:s frivilliga pensionsförsäkring för åren 1962-1987. I dokumentet konstateras att ”(…) indeksilisä on vastannut vuosina 1962-1987 keskimäärin 85 %:a elinkustannusindeksin noususta.”.

FINE konstaterar att handlingarna ifråga endast redogör för den historiska utvecklingen av indexet. Det framkommer däremot inte att försäkringsbolaget skulle lovat att utvecklingen är likadan även i fortsättningen eller på något annat sätt tagit ställning till storleken på de framtida indexförhöjningarna. Angående indexvillkoret konstateras det i kostnadskalkylen att indexvillkor för pensionsförsäkring tillämpas på avtalet. Detta innebär att indexvillkoret tillämpas så som beskrivs i dokumentet indexvillkor för pensionsförsäkring. 

Utöver de skriftliga handlingarna har A även gjort gällande att försäkringsbolagets representanter skulle ha försäkrat honom muntligen att han kan förlita sig på indexhöjningar som utgör 70-90 % av uppgången i levnadskostnadsindexet. Som ovan konstaterats avgörs tvisteärenden som FINE har fått för behandling utgående från det skriftliga materialet som parterna gett in till FINE. Därmed förblir det oklart vad som diskuterats mellan A och försäkringsbolagets representanter innan avtalet ingicks. Med det sagt så görs ingen bedömning av någon parts trovärdighet.

Vid en sammantagen bedömning anser FINE att försäkringsbolagets förfarande angående tillämpning av indexvillkoret samt betalning av indexhöjningar och kundgottgörelser har skett i enlighet med försäkringsvillkoren. Enligt avtalet är försäkringsbolaget inte skyldig att betala indexhöjningar som överstiger 0 %. På basis av den inlämnade utredningen har FINE inte kunnat konstatera att något annat hade avtalats mellan parterna eller att försäkringbolaget hade ensidigt ändrat försäkringsvillkoren eller tolkning av dem.

Slutresultat

FINE rekommenderar inte att försäkringsbolaget ska betala ersättning i enlighet med A:s yrkande.

FINE
Försäkrings- och finansrådgivningen

Ledande jurist Isokoski
Föredragande Laine