Uppgifter om händelseförloppet

Enligt undersökningsanmälan framförde A 19.4.2018 sin motorcykel på lands-väg på ett område där hastighetsbegränsningen är 90 km/h, när han körde om det framförvarande fordonet och efter omkörningen kolliderade med bakpartiet på en motorcykel som kördes av B och befann sig framför det omkörda fordonet. Till följd av kollisionen föll båda motorcyklarna omkull, och A:s motorcykel skadades så pass mycket att det inte lönade sig att reparera den. 

Försäkringsbolaget meddelade i sitt ersättningsbeslut 4.10.2019  att det minskar inlösningsersättningen för motorcykeln med 25 % på grund av grov oaktsamhet. Bolaget ansåg att motorcykelns gängse värde var 5.700 euro, varvid det efter självrisken och det 25-procentiga avdraget återstod 4.125 euro att betala ut.

Kundens klagomål

A yrkar på att ersättningen för motorcykeln betalas utan avdrag. Det har inte funnits adekvata grunder för att betrakta A:s förfarande som grov oaktsamhet. Försäkringsbolaget har meddelat A att det är möjligt att sänka ersättningen om det visar sig att brottsbenämningen vid förundersökningen är grovt äventyrande av trafiksäkerheten. A åberopar emellertid att det i den färdiga förundersökningen anses att han endast gjort sig skyldig till äventyrande av trafiksäkerheten. A anser att de av polisen hörda vittnenas utsagor inte visar att hans förfarande skulle ha varit grovt oaktsamt. Enligt vittnenas bedömningar var den hastighet som A använde vid omkörning bara ca 90–100 km/h. 

A har också bett försäkringsbolaget rätta beslutet när det gäller inlösningsersättningens belopp. Bland annat var uppgifterna om antalet kilometer som A:s motorcykel hade körts bristfälliga, och därför var ersättningen alltför låg.

Skadefallet har behandlats av FINE Försäkrings- och finansrådgivningen. För-säkringsbolaget har i sina ersättningsbeslut av 28.11.2018  och 24.4.2019 ansett att motorcykelns gängse värde är 6.000 euro och meddelat att 4.350 euro betalas i ersättning för motorcykeln efter avdraget och självrisken. Ersättningen har betalats till A sedan han undertecknat ett avtal om inlösen av motorcykeln.

Försäkringsbolagets bemötande

Försäkringsbolaget avvisar kundens yrkanden som ogrundade när det gäller ersättningsavdraget. Bolaget hänvisar till vittnesuppgifter om att båda motorcyklarna under en längre sträcka hade gjort flera vårdslösa omkörningar i höga hastigheter, vilket till sist resulterade i att A:s motorcykel körde in i bakdäcket på B:s motorcykel i samband med en omkörning. 

Försäkringsbolaget anser att A framfört sin motorcykel på ett sådant sätt att han inte haft kontroll över fordonet. A har inte heller visat tillräcklig hänsyn mot sina medtrafikanter. Bolaget understryker att avdraget inte har baserat sig enbart på att hastighetsgränsen överträtts. 

Beslutsrekommendation

Frågeställning

I fallet är det fråga om huruvida försäkringsbolaget har haft rätt att, så som sägs i ersättningsbeslutet, göra ett 25 % stort avdrag från den ersättning som betalas till A med anledning av skadorna på den försäkrade motorcykeln.

A har meddelat att han inte söker ändring i försäkringsbolagets beslut i fråga om motorcykelns gängse värde sedan försäkringsbolaget rättat värderingen utan är missnöjd bara med beslutet att göra ett avdrag. Därför meddelar Försäkringsnämnden i ärendet ingen beslutsrekommendation om motorcykelns gängse värde.

Tillämplig lagstiftning och försäkringsvillkor

Lagen om försäkringsavtal 30 § 2 mom. (Framkallande av försäkringsfall vid skadeförsäkring)

Om den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av grov oaktsamhet kan ersättningen sänkas eller förvägras.

Lagen om försäkringsavtal 34 § 1 mom. (Sänkning eller förvägrande av ersättning vid skadeförsäkring)

Vid prövningen av om ersättningen från en skadeförsäkring ska sänkas eller förvägras på någon grund som föreskrivs i detta kapitel ska det beaktas vilken betydelse för skadans uppkomst den omständighet har haft som försäkrings-tagarens eller den försäkrades oriktiga eller bristfälliga uppgift gällt. Detsamma gäller även om det har skett en sådan förändring i förhållandena som medför ökad risk för skada och åtgärder eller försummelser av den försäkrade eller en person som avses i 33 §. Dessutom ska eventuellt uppsåt hos försäkringstagaren, den försäkrade eller en person som avses i 33 § beaktas, liksom också arten av hans eller hennes oaktsamhet samt förhållandena i övrigt.

Försäkringsbolagets allmänna avtalsvillkor som är tillämpliga på fallet motsvarar till sitt innehåll de ovan refererade bestämmelserna i lagen om försäkringsavtal.

Bedömning

Enligt förarbetena till lagen om försäkringsavtal (RP 114/1993) är skillnaden mellan grov oaktsamhet som avses i lagens 30 § och uppsåt inte stor.  Om den försäkrade eller någon som är likställd med den försäkrade till exempel medvetet underlåter att vidta normala försiktighetsåtgärder och fått till stånd en situation där skaderisken är stor, kan oaktsamheten anses vara grov. Försäkringsnämnden anser att sänkning av ersättningen på grundval av grov oaktsamhet i ett fall av det slag som nu är aktuellt förutsätter att det visas att A i omkörningssituationen framfört motorcykeln på ett sådant sätt att förfarandet medfört en stor skaderisk som A förhållit sig likgiltig till. Försäkringsbolaget har bevisbördan för sitt påstående om avdragsgrunden.

När ärendet bedöms är Försäkringsnämnden inte bunden till polisens straffrättsliga prövning. Därför spelar det när frågan om avdrag från försäkringsersättningen bedöms inte en avgörande roll vilken brottsrubricering den försäkrade har misstänkts för medan förundersökningen pågått eller vilket brott polisen i sitt avgörande har ansett den försäkrade vara skyldig till. Graden av klandervärdhet i den försäkrades förfarande bedöms i enlighet med försäkrings- och skadeståndsrättsliga principer, varvid det vid bedömningen är relevant huruvida den försäkrades förfarande utifrån all bevisning som lagts fram i ärendet visats ha varit grovt oaktsamt på det sätt som avses i lagen om försäkringsavtal. 

Skadefallet inträffade när A efter att ha kört om fordonet han haft framför sig kolliderade med den av B framförda motorcykeln, som befann sig framför det omkörda fordonet. Försäkringsbolaget har i ärendet hänvisat till att A inte hade kontroll över sitt fordon i omkörningssituationen utan kolliderade med motorcykeln som kördes av B. Bolaget anser att också de av polisen under förundersökningen hörda vittnenas berättelser om oförsiktiga omkörningar som A och B gjort före skadefallet visar att A gått till väga grovt oaktsamt i samband den omkörningssituation som ledde till skadefallets uppkomst. 

M, som framförde det fordon som A körde om, har berättat att han hade observerat att A, som körde bakom honom, hade börjat accelerera upp i en ganska hög hastighet och påbörjat en omkörning av M:s fordon. Efter omkörningen hade A:s motorcykel en så pass hög hastighet att A inte hade fått stopp på den förrän den träffade bakhjulet på motorcykeln som B körde. 

B har berättat att han tillsammans med A var på väg för att äta och att han hade legat framför, när motorcykeln som A framförde plötsligt hade träffat B:s motorcykel bakifrån.

N har berättat att hon hade noterat A:s och B:s motorcyklar tidigare när de hade kommit utkörande på vägen i fråga. Enligt N hade båda motorcyklarna redan där börjat köra i höga hastigheter och utföra farliga omkörningar av ett flertal fordon. 

S har berättat att de aktuella motorcyklarna, A:s och B:s, i närheten av en korsning hade kört om fordonet som han framförde och att deras hastighet hade varit hög. S hade då kört i ca 80 km/h. På basis av det egna fordonets hastighet har S uppskattat att motorcyklarna kört runt 110 km/h. 

A har berättat att han hade för avsikt att köra upp bredvid B. Enligt A hade B börjat svänga in mot vägens mitt just när A hade accelererat för att köra upp bredvid B. A hann inte reagera på detta, vilket resulterade i att A körde in i B:s motorcykel. 

De i förundersökningsberättelsen angivna utsagorna som getts av motorcykelförarna och vittnena är allmänt hållna till sitt innehåll och knapphändiga. På det vägavsnitt där skadan inträffade var hastighetsbegränsningen 90 km/h, enligt en kopia av polisens undersökningsanmälan. S har uppskattat att A:s och B:s motorcyklar körde ca 110 km/h när de före skadan körde om honom. Enligt Försäkringsnämndens uppfattning kan den hastigheten inte i sig betraktas som grov oaktsamhet, åtminstone inte på ett område med hastighetsbegränsningen 90 km/h. N, som berättat om tidigare farliga omkörningar, har inte beskrivit närmare hur hon bedömt hastigheten hos motorcyklarna som A och B körde, och inte heller har hon redogjort närmare för varför hon ansett omkörningarna som A och B gjort vara farliga.   

Försäkringsnämnden konstaterar att det av A:s, B:s och det omkörda fordonets förare M:s utsagor inte framgår vilken M:s hastighet var när han blev omkörd av A eller hur snabbt A:s motorcykel rörde sig när A hade accelererat för att köra om M. Försäkringsnämnden anser att det utgående från N:s och S:s utsagor är sannolikt att A hade kört sin motorcykel i överhastighet av något slag före den omkörningssituation som ledde till skadefallet. På basis av de utsagor som S och N gett och som gällde tidigare iakttagelser av motorcyklarna är det dock inte möjligt att dra slutsatser om hastigheten som A använde i samband med den omkörning som han gjorde något senare. 

I ärendet gäller det att bedöma huruvida A:s förfarande i samband med omkörningen av M:s fordon kan betraktas som grovt oaktsamt. Det till Försäkringsnämnden inlämnade förundersökningsprotokollet innehåller inte uppgifter om t.ex. vilket avståndet mellan M:s och B:s fordon var när A inledde sin omkörning. Det finns inte heller någon utredning om huruvida A under omkörningen använde filen för mötande trafik och huruvida han t.ex. på grund av mötande trafik eller av någon annan motsvarande orsak var tvungen att accelerera kraftigt och återvända okontrollerat till den egna filen. 

Av den dokumentutredning som lagts fram för nämnden framgår att A körde om M:s fordon och därpå träffade bakpartiet på B:s motorcykel, som befann sig framför M:s fordon. Även om kollisionen enligt vad M berättat orsakades av A:s alltför höga situationshastighet kunde skadan enligt nämndens uppfattning också ha berott på att A hade felbedömt avståndet mellan M:s fordon och B:s fordon, som befann sig framför M:s. Försäkringsnämnden anser därför att det i fallet inte visats att A:s körsätt vid omkörningen innefattat ett förfarande som är att betrakta som grovt oaktsamt t.ex. på grund av att betydande överhastighet använts vid omkörningen eller avståndet mellan M:s och B:s fordon vid omkörningens början avgjort varit alltför kort för att omkörningen skulle kunna göras på ett tryggt sätt. 

Försäkringsbolaget har ytterligare hänvisat till iakttagelser som medtrafikanter gjort och som gällt A:s och B:s farliga körsätt före skadefallet. I Försäkringsnämndens tidigare avgörandepraxis (t.ex. VKL 196/15) har det ansetts att skador på en bil som uppkommer i samband med att trafikanter kör kapp eller annars tävlar med varandra är att betrakta som bevis för grov oaktsamhet som möjliggör att ersättningen sänks eller förvägras. 

I detta fall är N:s och S:s utsagor om hurudant A:s och B:s körbeteende varit före skadesituationen allmänt hållna till sitt innehåll. Som ovan konstateras kan den av S beskrivna körhastigheten ca 110 km/h vid omkörningen inte i sig betraktas som grov oaktsamhet. Fastän A och B, enligt N:s utsaga, tidigare med sina motorcyklar hade gjort även andra omkörningar som N karakteriserade som farliga och också A berättat att syftet med omkörningen var att komma upp bredvid B anser nämnden att det, på grund av att formuleringarna i utredningen om de händelser som ledde till skadan är så allmänt hållna, inte kan anses ha blivit tillräckligt bevisat i ärendet att det i omkörningen som ledde till fordonsskadan eller i A:s och B:s körning före den skulle ha varit fråga om en kappkörning eller en tävlan av något annat slag mellan A och B.

Försäkringsnämnden anser att det utifrån utredningen i ärendet inte har visats att A framkallat skadefallet genom grov oaktsamhet. Därför anser nämnden att ersättningen för att A:s motorcykel skadats bör betalas utan avdrag.

Slutresultat

Försäkringsnämnden rekommenderar att försäkringsbolaget kompletterar er-sättningen för skadan i enlighet med vad som sägs ovan.

Försäkringsnämnden var enhällig.

FÖRSÄKRINGSNÄMNDEN

Ordförande Bygglin 
Sekreterare Siirala

Medlemmar:
Maso
Vaitomaa
Vyyryläinen
Yrttiaho