Uppgifter om händelseförloppet

Kunden har från och med år 2008 handlat med aktier i bolaget A på en utländsk multilateral marknadsplats. I flera fall har han via bankens nätbank lagt köp- och säljorder som banken har tagit emot, men som ändå inte har förmedlats till marknadsplatsen. Dessutom hävdar kunden att han inte har kunnat lägga uppdrag på normalt sätt i fråga om aktier i bolagen B och C, eftersom bankens system inte har identifierat hans innehav. Kunden yrkar på att ban­ken som skada ersätter 40 %, alltså 50.451,20 euro, av den sammanlagda förlust på 126.128 euro som han enligt sina beräkningar har lidit under åren 2008–2011 på grund av att uppdrag antingen fördröjts eller inte genomförts.

Klagomål som kunden sänt till Värdepappersnämnden

Enligt kundens uppfattning är bankens handelsplattform behäftad med stora brister på grund av vilka han har lidit skada i och med att aktiehandel till marknadspris uteblivit. Kunden berät­tar att han aktivt har försökt förmå banken att avhjälpa bristerna i systemen, men att banken ändå inte har vidtagit några åtgärder i saken och att den också har underlåtit att besvara kun­dens reklamationer. Dessutom anser kunden att banken har gått felaktigt till väga när den debiterat hans konto med andra belopp än de som uppgetts i orderbekräftelser från banken. Kunden yrkar på att banken återbetalar skillnaderna ifråga.

Bankens svar på kundens klagomål

Enligt banken har den omständigheten att uppdrag inte genomförts berott på att de angivna gränsprisen har avvikit så markant från rådande kurs att systemet på grund av reglerna för marknadsplatsen inte har kunnat förmedla uppdragen vidare utan stoppade dem för att in­vänta kursförändringar. Kunden har underrättats om saken, så han skulle ha kunnat ändra gränspriset om han så hade önskat. Banken påpekar visserligen också att eftersom t.ex. ak­tiepriset i bolaget A har noterats i valutan kronor och aktien varit en s.k. centaktie överskrids tämligen lätt den 15 % stora differens som är förenlig med reglerna för marknadsplatsen, ef­tersom marknadsplatsen använder fyra decimalers noggrannhet.

När det gäller bolagen B och C har kunden försökt lägga en del av sina uppdrag i nätbanken via en s.k. marknadsinformationstjänst, men det har inte lyckats på grund av marknadsplat­sens praxis i fråga om valutakoder. Detta särdrag har ändå inte hindrat kunden från att sälja aktier via en annan del av nätbanken, nämligen direkt från förmögenhetsförteckningen, vilket kunden senare har gjort.

Enligt banken beror de i euro angivna differenserna mellan orderbekräftelserna och kontode­biteringarna på att det är fråga om olika system som använder 2–4 decimaler; avrundningen kan ge upphov till skillnader som är några cent stora. Till skillnad från vad kunden anfört har banken, enligt vad den uppger, flera gånger försökt klargöra dessa omständigheter för kun­den i både muntlig och skriftlig form, utan att dock lyckas. Bankens slutsats har varit att kun­den borde vända sig till någon annan tjänsteleverantör, om bankens system inte fungerar på det sätt som kunden önskar.

Utredningar

Utöver parternas inlagor och korrespondens gällande reklamationer har till nämnden getts in börsuppdragslistor och bekräftelser som kunden skrivit ut samt kontoutdrag.

Värdepappersnämndens rekommendation till avgörande

I fallet är det fråga om handel med värdepapper i elektronisk miljö och om huruvida banken är ansvarig för sälj- och köpuppdrag som fallerat i nätbanken.

Enligt 4 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen, sådan denna paragraf lydde vid tillfället i fråga, får förfaranden som strider mot god sed eller annars är otillbörliga inte tillämpas vid handel med värdepapper samt vid tillhandahållande av investeringstjänster och sidotjänster.

Enligt 2 § 2 mom. i samma kapitel får i avtalet inte tas in villkor som strider mot god sed eller är oskäliga från kundens synpunkt.

En förutsättning för uppkomst av skadeståndsskyldighet är att det i bankens förfarande kan konstateras något fel eller någon brist som orsakats av oaktsamhet och som har medfört skada för kunden.

Motivering

Värdepappersnämnden konstaterar att det i bestämmelserna inte fastställs någon entydig mall för tjänsteleverantörernas system och att de olika tjänsteleverantörernas system därför skiljer sig från varandra. Det väsentliga med avseende på kunden och ett eventuellt ersätt­ningsansvar är att systemet till sina egenskaper motsvarar det avtal som parterna har ingått. I det aktuella fallet har kunden inte visat eller ens hävdat att banken handlat i strid med avtalet eller att avtalsvillkoren varit oskäliga, i stället har han närmast kritiserat systemets egenskap­er när det gäller systemets sätt att hantera uppdrag där gränsvärden angetts och skillnaderna mellan olika systemdelar beträffande antalet decimaler som används. En kund som väljer bank och ingår serviceavtal med banken godtar samtidigt egenskaperna hos det system som banken tillhandahåller och eventuella framtida ändringar i det. Utgående från den utredning som lagts fram i ärendet har orsaken till att uppdragen inte genomförts varit de regler för marknadsplatsen som banken är skyldig att följa. Nämnden konstaterar dessutom att den minsta debiteringsenheten inom betalningsrörelsen i Finland är en cent, alltså en hundrade-dels euro, och att debiteringarna bör avrundas till den noggrannheten i enlighet med normala avrundningsregler, oberoende av med vilken noggrannhet prissättningen av en nyttighet eller tjänst eventuellt sker kalkylmässigt. Med beaktande av de ovannämnda omständigheterna kan det alltså i bankens förfarande inte konstateras något fel eller någon oaktsamhet som skulle ge upphov till ersättningsansvar.

Beträffande de omständigheter som kunden har anfört i fråga om uppdrag som gällt bolagen B och C konstaterar nämnden att bankens system för dessas vidkommande har varit något inkonsekvent vad det tekniska utförandet beträffar, men att systemet ändå omedelbart har underrättat kunden om att ett uppdrag som getts via en viss systemdel inte har genomförts. Kunden har dessutom kunnat genomföra de önskade uppdragen via en annan systemdel. I ärendet gäller det också att beakta att e-tjänster vanligen är förmånligare än personlig betjä­ning och att i gengäld kundernas eget ansvar för vad som görs i nätbanken accentueras. En kund som inte vill axla denna risk har möjlighet att mot ersättning skaffa sig mera individuell betjäning hos banken. I det aktuella fallet har nätbankens funktion således inte varit helt kon­sekvent, men den har inte varit behäftad med ett sådant tekniskt fel för vilket banken skulle vara ansvarig gentemot kunden.

Rekommendation

På basis av det som anförts ovan anser Värdepappersnämnden att bankens förfarande i ärendet inte har stridit mot god sed och inte heller annars varit otillbörligt. Under de omstän­digheter som rått i fallet har kundens skada inte orsakats av bankens förfarande. Nämnden anser att banken har fullgjort sina avtalsenliga åtaganden och därmed inte är skyldig att er­sätta den skada som kunden har lidit genom att uppdrag fallerat.

Nämnden rekommenderar inte gottgörelse i ärendet.

Värdepappersnämndens beslut var enhälligt. I givandet av detta beslut deltog ordförande Hemmo samt medlemmarna Norros, Kajala, Repo och Sario. Sekreterare var Sainio.

VÄRDEPAPPERSNÄMNDEN