Diaarinumero: 23/116/84
Ratkaisu annettu: 04.04.1985
Referat av händelseförloppet
Fraktföraren transporterade 10.11.1979 enligt ett av speditören överfört uppdrag ett antal baracksektioner från Villmanstrand till Mariehamn. Transporten omfattade två baracksektioner och skedde på specialtrailer. Baracksektionerna var 11,1 meter långa och 3,4 meter breda. De både lastades och lossades med lyftkranar så, att lyftvajrarna var applicerade i vardera ändan av baracksektionerna. Efter det att transporten utförts 10.11.1979 hade mottagaren 8.1.1980 anmält om skadan till sitt försäkringsbolag. En inspektion av skadan skedde nämnda dag. Försäkringsbolaget uppmanade mottagaren att söka ersättning hos fraktförarens försäkringsbolag. Fraktföraren har anmält om skadan till sitt försäkringsbolag 26.10.1982. Detta har i ett brev av 9.11.1982 ansett, att skadan uppstått i samband med hanteringen av godset under lastning och/eller lossning. Försäkringsbolaget har hänvisat till lagen om vägbefordringsavtal 29 § 1 mom. 3 punkten och ansett, att fraktföraren inte är ansvarig för skadan, som uppstått vid lastning eller lossning, när avsändaren eller mottagaren eller någon annan person som handlat på deras vägnar har utfört arbetet. Samtidigt har försäkringsbolaget hänvisat till, att samtliga yrkanden redan i detta skede preskriberats på basen av 41 § av sagda lag. Försäkringsbolagens ståndpunkt Mottagarens försäkringsbolag anser, att bolaget avgjort frågan i december 1983 och att 49 § i lagen om vägbefordringsavtal är tillämplig på fallet. Begäran om utlåtande Försäkringsbolaget ber om nämndens utlåtande därom huruvida kravet skall anses preskriberat eller inte. Samtidigt ber bolaget om utlåtande därom, vilken av fraktförarnas transportförsäkringar är primär i ett dylikt fall. SKADENÄMNDENS UTLÅTANDE Av försäkringsbolagets brev 1985.03.14 till nämnden framgår vem som varit speditör och vem fraktförare. Det krav fallet gäller är således inte ett i 7 kap. lagen om vägbefordringsavtal avsett regresskrav, utan ett krav från transportkund mot fraktförare. I enlighet med § 41 mom. 1 i lagen om vägbefordringsavtal bör talan på grund av att gods skadats väckas inom ett år räknat från det att godset utlämnades till mottagaren. Av handlingarna framgår, att varan lämnats ut till mottagaren i november 1979. Ingen talan har anhängiggjorts mot fraktföraren inom den stadgade ett års tid. Av denna orsak är mottagarens försäkringsbolags rätt gentemot fraktföraren och dennes försäkringsbolag preskriberad. Nämnden kan inte ta ställning till frågan i vilken ordning olika försäkringar kan tas i anspråk i fallet. Eftersom det är fråga om olika ansvarsförsäkringar, beror svaret på frågan på det, vilken försäkringshavare som är skadeståndsskyldig mot vem. Beslutet var enhälligt. SKADENÄMNDEN FÖR VÄGTRANSPORTFÖRSÄKRING