Haku

1/202/90

« Takaisin Tulosta

Diaarinumero: 1/202/90

Ratkaisu annettu: 23.03.1990

Part som beggar utlåtande: Försäkringsbolaget

Skadelidande: Mottagaren

Händelseförlopp

På grundval av handlingarna i ärendet finner nämnden, att transportören har transporterat en potatisupptagningsmaskin på ett släp. Lastens höjd över marken har varit ca 4,80 - 4,90 m. Vid terminalen i hamnen har potatisupptagningsmaskinen tagit i taket under terminalbyggnaden och skadats. Tillåten höjd för fordon har enligt varningsskylten varit 4,20 m. Enligt den åländska landskapslagen om fordon kap. 7 § 36 punkt 8 är högsta tillåtna höjd för bil och last 4,0 m. Enligt punkt 9 kan polismyndigheten för tillfällig färd inom sitt distrikt tillåta transport, som inte är tilllåtet t.ex. enligt punkt 8, förutsatt att annat hinder icke föreligger.

Enligt punkt 1.4.3.2 i Allmänna försäkringsvillkor för vägtransport 1979 kan ersättning som skall utbetalas minskas eller helt avböjas, om skadan förorsakats genom grov vårdslöshet eller grov ovarsamhet eller därigenom, att bestämmelser i lagar och förordningar eller med stöd av dessa givna bestämmelser gällande yrkesmässig biltrafik eller varutransport ej följts. I punkt 1.4.3.6 i villkoren stadgas vidare, att ersättning inte betalas, om skadan uppstått på grund av att varan lastats i strid mot bestämmelser i lag, förordning eller myndighets direktiv eller tillstånd.

Begäran om utlåtande

Försäkringsbolaget har begärt om utlåtande om följande frågor:

- Kan ovannämnda punkt 1.4.3.2 i villkoren tillämpas i detta fall utan att fallet klassas som grovt?

- Anser nämnden, att detta är grov ovarsamhet?

UTLÅTANDE

Punkt 1.4.3.2 i Allmänna försäkringsvillkor för vägtransport 1979 innehåller tre alternativa grunder att minska eller avböja ersättningen, nämligen

1) avsikt

2) grov vårdslöshet eller grov ovarsamhet

3) att bestämmelser i lag och förordning eller med stöd av dessa givna bestämmelser gällande yrkesmässig biltrafik eller varutransport ej följts.

Dessa tre grunder har skiljts från varandra med ordet \\"eller\\". Därför kan man inte förutsätta, att flera grunder skall föreligga samtidigt för att punkt 1.4.3.2 skall kunna tillämpas. Svaret på den första frågan är således, att punkt 1.4.3.2 kan tillämpas utan att fallet klassas som grovt, om det i övrigt finns anledning att tillämpa punkten.

Nämnden konstaterar, att s.k. vanlig ovarsamhet i fraktförarens handlande inte har bestridits. För att kunna bedöma ovarsamheten som grov måste man kunna konstatera, att fraktföraren har känt till risken att hans åtgärder kan förorsaka skada, men att han ändå genom att förhålla sig likgiltig därtill godkänt risken och företagit åtgärderna.

Nämnden finner att det inte har bevisats att ett sådant förhållande skulle ha förelegat och anser därför, att ovarsamheten på fraktförarens sida inte har visats vara grov.

Enligt nämndens uppfattning skall punkt 1.4.3.2 emellertid inte tillämpas i detta fall, utan man bör undersöka om punkt 1.4.3.6, som gäller lastning av godset på fordonet skall tillämpas. Enligt vad som framgår av handlingarna har polismyndigheternas tillstånd krävts för transport av det ifrågavarande godset. Ett sådant tillstånd eller samtycke har givits muntligen. Nämnden finner, att det inte har styrkts att det skulle ha förelegat en sådan grund som avses i punkt 1.4.3.6. som skulle berättiga försäkringsbolaget att avböja ersättningen.

Beslutet var enhälligt.

SKADENÄMNDEN FÖR VÄGTRANSPORTFÖRSÄKRING