Diaarinumero: 1/172/88
Ratkaisu annettu: 24.03.1988
Ansökt om utlåtande: Försäkringsbolaget
Uppgifter om händelseförloppet Transportföretaget åtog sig 21.9.1986 att till mottagaren transportera bl a 4 pallar fisk från Mariehamn till Helsingfors. Transportföretagets fordon ankom till mottagarens lager på natten mot 22.9.1986. Chauffören parkerade fordonet på allmän väg framför mottagarens lager och lämnade dörrarna till lastutrymmet olåsta, för att mottagaren på morgonen den 22.9 själv skulle kunna avlasta nämnda 4 pallar. Efter att på morgonen den 22.9 ungefär kl 6.30 ha kommit till sin arbetsplats, inspekterade mottagarens företrädare på basen av fraktsedeln och försändelselistan, huruvida det beställda fiskpartiet hade anlänt. Mottagarens företrädare märkte då, att en pall saknades, emedan vikten inte överrensstämde med försändelselistan. Mottagaren har omedelbart nämnda morgon tagit kontakt med avsändaren och frågat om hela det beställda partiet hade blivit avsänt. Han hade dä fått veta, att hela partiet hade avsänts avtalsenligt. I fraktsedeln rörande transporten saknas mottagningskvittering. Avsändaren har 10.10.1986 skriftligt reklamerat till transportbolaget om det saknade partiet. I ärendet har polisundersökning företagits utan att den har lett till åtal. Sökandens ståndpunkt Sökanden anser, att fraktföraren inte ansvarar för skadan, eftersom det å ena sidan har framgått av en del vittnesmål vid polisundersökningen, att hela fiskpartiet blivit mottaget och å andra sidan därför, att skriftlig reklamation mot fraktföraren gjorts först 10.10.1986, varför rätten att väcka talan gått förlorad på grund av för sent gjord reklamation. Avsändaren reklamerade till fraktföraren muntligt om det saknade partiet 26.9.1986 och skriftligt 10.10.1986. Avsändarens ståndpunkt Avsändaren anser, utan att ge närmare grunder för sin ståndpunkt, att fraktföraren ansvarar för förlusten, vilken ståndpunkt framgår av skadefakturan som avsändaren tillställt fraktföraren. NÄMNDENS UTLÅTANDE Av handlingarna framgår, att i fraktförarens fordon enligt fraktsedeln 21.9.1986 inlastats bl a en försändelse till mottagaren bestående av 4 lastpallar fisklådor till ett sammanlagt värde av ca 15 000 mk, för transport till mottagarens lager på Helsingfors. Vid ankomsten till Helsingfors under natten mot 22.9.1986 har chauffören lämnat släpet med det nämnda fiskpartiet utanför mottagarens lager med olåsta dörrar, då det varit kutym, att mottagaren själv handhar lossningen. Mottagaren har följande morgon märkt, att en lastpall fisk har saknats från försändelsen. Mottagaren har lossat det återstående godset och omedelbart efter att ha blivit varse om svinnet underrättat avsändaren därom. Avsändaren i sin tur har enligt den utredning som framgår av handlingarna underrättat chauffören om svinnet 25.9.1986 och likaledes fraktförarbolaget per telefon 26.9.1986. Skriftlig anmärkning jämte skadeståndsfakturor har tillställts fraktföraren 10.10.1986. I polisförhören som företagits med anledning av det skedda, har framförts motsatta uppfattningar i frågan om mottagaren har lossat hela det beställda partiet, eller om en del av försändelsen har saknats. Enligt 40 a § lagen om vägbefordringsavtal skall vid inrikes befordran anmärkning om att gods minskats eller skadats tillställas transportören när godset mottas, om minskningen eller skadan var synlig, och i annat fall skriftligt inom sju dagar från mottagandet eller från sådan undersökning av godsets tillstånd som fraktföraren och mottagaren gemensamt har utfört. Ifall nämnda anmärkning försummas, är talerätten förlorad, om inte uppsåt eller grov vårdslöshet stannar den till last för vars förfarande fraktföraren svarar enligt 10 §. Enligt nämndens uppfattning har minskningen av godset upptäckts 22.9.1986. Varken transportören eller någon företrädare för honom har varit tillstädes och anmärkning har sålunda inte kunnat framställas till transportörens chaufför. Inte heller har någon anteckning kunnat göras på ett fraktsedelexemplar. Mottagaren har omedelbart efter att ha blivit medveten om minskningen anmärkt om denna till avsändaren, inte fraktföraren. Avsändaren har i sin tur per telefon anmärkt om skadan till fraktförarens chaufför 25.9.1986, d v s tre dagar efter det att avsändaren har underrättats om skadan, och till transportbolaget först efter fyra dagar. Mottagaren och avsändaren har försummat att anmärka om den observerade minskningen på det sätt som stadgas i 40 a § i lagen om vägbefordringsavtal. Transportören är därför fri från ansvar, ifall det inte är fråga om uppsåt eller grov vårdslöshet. Släpet har på natten lämnats utan uppsikt, ovaktat och olåst på allmän väg. Släpet har inte varit försett med stöld- eller andra skyddsanordningar. Då transportörens förfarande kan anses ha godtagits av såväl avsändaren som mottagaren, kan hans försummelse inte anses såsom grov. På grund av det ovansagda anser nämnden, att huvudregeln i § 40 a i lagen om vägbefordringsavtal blir tillämplig. Då transportören inte kan anses ha gjort sig skyldig till uppsåt eller grov vårdslöshet, kan tiden för anmärkning inte heller på denna grund förlängas. Sålunda är transportören fri från ansvar. Beslutet var enhälligt. SKADENÄMNDEN FÖR VÄGTRANSPORTFÖRSÄKRING